Ett kulört kvällspass

Har varit på en intressant ”vetenskapslunch” med mina fina kollegor, och återigen slås jag av hur mycket jag tycker om att lyssna på forskare som verkligen kan sitt om ett ämne. Gärna också något jag är intresserad av. ”vårdmiljöns betydelse för hälsan” var temat idag. Hur känner man sig som patient om det är smutsigt och luktar urin? Eller om man inte kan titta ut genom fönstret från sin sängplats?

Kör ett kvällspass ikväll, har mycket att göra men det är så kul. Nya uppdrag hela tiden, alla möjliga sorter, och det är vårkänsla ute! (och grusigt i min hall, VARS KOMMER ALLT IFRÅN!??!)

Idag igen är det en debattartikel om de enhetliga korvgubbarna, som jag skrev om i inlägget mer färg åt städerna” förra veckan. Suck. Varför har ingen ännu förklarat för Umeås politiker och tjänstemän hur idiotiskt hela projektet är?

Suck igen. Att ens debattera börjar jag snart känna. Men, jag har kommit på mig själv återigen med att fastna i bilder idag som är extra färggranna. Måste vara vårkänslorna. Och så fastnade jag för en bild, som från början handlade om manligt och kvinnligt vilket jag inte riktigt tycker behöver uppmuntras, men däremot så kan man verkligen uppfatta färger olika, och det kan bli lite spännande. Det gäller verkligen vuxna också, men det har slagit mig med barn att jag inte riktigt vet vad jag ska svara när vi leker med nån pryl och jag frågar vilken färg det är och lilla hjärtat svarar ”brun” och jag ser ju att den är orange. Eller lila. Eller grön för den delen. Men vem är jag att bestämma det liksom?

Ni som umgås barn, vad brukar ni svara?

En reaktion till “Ett kulört kvällspass

  • Jag tycker det är väldigt viktigt att fundera på hur man bemöter barn och just det du pratar om var något som jag tänkte mycket på då jag jobbade på förskola. Som jag ser det ska man vara försiktig med att ”rätta” barn när man själv anser att de har fel. Jag tror att barn som hela tiden får höra att ”nej så är det inte” av vuxna börjar tvivla på sig själv och sin egen känsla. Jag brukar därför säga ”jaha” eller ”ok, är det så?” om ett barn påstår att bilen är blå istället för röd (som jag anser). Jag tror knappast att små barn tar någon skada av detta utan tvärtom får lära sig att bli respekterad och lyssnad till istf tillrättavisad hela tiden (någon som vi vuxna gärna vill göra, eftersom vi själva blivit det). Det verkar som om vi vuxna är rädda för att barnen ska lära sig fel om vi inte hela tiden talar om för dem vad som är ”rätt”. Men jag tror att det är en onödig rädsla. Jag har då aldrig träffat ett äldre barn/vuxen som kallar en lampa för stol eller en svart katt för vit (kanske dåliga exempel, men nu fattar). Jag har även hört att det är dumt att rätta barn för språkliga fel. Så länge barnet gör sig förstått så kommer det så småning om att våga testa nya sätt att uttrycka sig och kommer inte vara rädd för att säga fel. =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s