Hösten är här, utan tvekan. Än dock bara som en krispig luft som får en att vilja suga ut det sista av solstrålarna, men samtidigt känns det okej att börja vilja tända värmeljus, peppa inför mysiga vinterkvällar, dricka lite te och varva ner efter sommaren. Frysen är fylld med blåbär och fisk, och snart är det dags att skörda kolonilotten också. Pärgrävning i stugan i helgen och jag längtar så det gör ont i magen, men behövde verkligen en hemmahelg.
För att stilla Ammarnäsabstinensen och få utlopp för fylla-frysen-viljan bakade vi kakun igår, kan inte beskrivas annat än att det är världens godaste bröd. Garanterat i lika många varianter och recept som det finns kvinnor i fjälltrakterna (och kanske några män, bröd verkar ju vara något av hushållssysslorna som kan upphöjas till manlig utmaning och status). Kan stolt säga att efter några omgångar har jag hittat ”mitt” recept. Förfinat någon annans förstås. Lyckligt sammanträffande gör att vatten istället för mjölk/fil är det som gör dem till sega och inte mjuka, och jag som älskar sega.
Efter bak hela förmiddagen och födelsedagslunch och -fika hos farmor hela eftermiddagen hade jag en lugn kväll, plockade in en del av sommaren och kokade soppa på färskpotatis, broccoli (inte den egna, men vi har faktiskt) och vitlök och mumsade så mycket bröd att det kom ut genom öronen.
notera det sydamerikanska tillägget med popcorn i soppan – mums!
Johanna Westberg 