Om att smattra på tangentbordet

Gång på gång konstaterar mina arbetskamrater att jag skriver inisjuh-vetes snabbt på tangentbordet. Man kan lugnt säga att jag ger smattrar på tangentbordet ett ansikte. Medan andra dansar pekfingervals har jag skrivit i samma hastighet som vissa (OBS: ej jag själv) pratar.

Gång på gång svarar jag att det beror på att jag hade win-touch på schemat i sjuan, och jag tyckte det var kul, man fick inte kika på tangenterna och träna hastigheten. Jag vet hur man ska sätta fingrarna.

Gång på gång svarar många ”men det hade jag med”. Jag  har tänkt att de inte lyssnade så bra. Eller inte tränade, för det minns jag att man skulle göra. Det jag inte brukar tänka på är att jag sitter ju och plitar något i bloggen nästan var och vareviga dag sedan fem år tillbaka. Övning ger färdighet. Och hastighet.

24/76/#blogg100

Om att börja alla inlägg med om

I början kändes det som en fantastiskt bra idé, sen kom tvivlen och det kändes som det skulle bli upprepningar. Jag insåg att det blir inte mer upprepat än något annat efter att man bloggat ett tag, och det funkar ju för Att vara någons fru. Nu känns det inte konstigt alls.

17/83/#blogg100

 

Om att blogga varje dag i 100 dagar – #blogg100

Jag var skeptisk, men så tittade jag in och läste på lite på min kloka vän Ingers blogg, jag tänkte att om hon hakar på då har det förmodligen ett rätt bra syfte. Jag märkte snabbt också att de som delade sina inlägg taggade med #blogg100 på twitter inte var de traditionella ”bloggarna”, för att använda ett uttryck som låter fördomsfullt men som är ett faktum enligt Annakarin Nybergs forskning, dvs. mer eller mindre unga kvinnor med ett innehåll som i största grad kännetecknas av mode, fotografering, vardag/dagbok, inredning och annat relativt ”lätt” och ytligt.

Min skepcis berodde också mycket på att jag tränar mig på att säga nej till allt möjligt och framförallt att inte skapa måsten i onödan. Jag är expert på att tycka det är roligt anta utmaningar och haka på saker, fullfölja är däremot inte alltid min starka sida och ofta gör jag det också utan att ens ha velat från början. Verkar det dumt? Ja, det tycker jag med. Det är därför jag försöker att sluta.

Anledningen visade sig dock vara rätt bra, “Det sägs att det är de första 100 dagarna som avgör hur bra en chef eller ledare har lyckats och kommer att lyckas i framtiden. Det som sätter avtryck helt enkelt. Jag är dock ingen ny president eller partiledare. Jag är blott en skribent som försöker hålla liv i en blogg, men från och med idag ska jag blogga här på Bisonblog varje dag i 100 dagar i rad. Det är i alla fall mitt mål.Mikrobloggandet och statusuppdateringarna avlöser varandra i en strid ström. Är bloggandet på dekis? Är de längre inläggen och analyserna bortglömda till förmån för korta och snärtiga oneliners med kommentarer om samtiden?” 

Initiativtagaren bisonblog visade också på tydligt resultat förra året. Bättre texter, ”kortare tid i pipen –  från idé till ett inlägg” och fler besökare vore önskvärt för min del. Bloggen får inte bli ett måste men jag tycker det är ohyggligt kul och jag vill utveckla mitt skrivande och självklart är det roligare skriva om det är fler som läser.

Jag har missat några dagar men so be it, det vore som att låta bli sluta med chips om man bestämt sig för det som nyårslöfte bara för att man åt upp resterna till Ivanhoe på nyårsdagen. Kort och gott: jag är på!

övriga som är med och egen anmälan hittas HÄR

Om att inte ha tid att blogga

Senaste veckan har jag varit på resande fot och dels haft fullt upp och dessutom bara mobilen att tillgå.
Kommer inte riktigt överens med mobilbloggandet även om det faktiskt är väldigt smidigt.

Jag hade tänkt blogga om min nya spetskompetens inom idrott: skidfotboll och om när jag inte blev avstulen min kompis bil till en puckad impulsiv biltjyv.
Till exempel.

Många i bloggosfären verkar ha hakat på en trend att blogga 100 dagar i sträck och det är en typisk utmaning jag skulle kunna ta mig an utan att tänka efter men why?
Det är slut på onödiga utmaningar och mål för mig, åtminstone för just nu.
Tro mig jag älskar bloggandets ”avskrivning” och får idéer hela tiden, men just nu ligger jag hellre i en soffa med en liten en som är för hängig för att följa med sin familj på skidskola och kollar på spöket Laban och dricker kaffe.

20130126-101842.jpg

Billiga böcker

Beställde lite julklappar från CDON igår, vad kan jag inte säga just därför. Använde en kod jag fått av CDON som var till mig och mina bloggläsare på 50 kr, så om någon annan vill beställa hem så använd koden xY99QNff innan 2012-11-30 så får ni också 50 kr rabatt! Knappas in och dras i kassan, en gång per person.

Ljudböcker och läsplattor i all ära och även tidningar och magasin som redan fått mer uppmärksamhet än på länge sen igår tack vare badkaret så är det nånting speciellt med böcker. Älskar att ge, älskar att få. Älskar att ha, men ännu mer att ge bort eller låna ut när jag väl läst dem. Så blir det alltså även denna jul och när är bättre tid att läsa än på julledigheten?

Höll mig denna gång från att klicka hem något till mig själv, min lägenhet är inredd med travar av bevis på att det sker oftare än jag har tid att plöja böcker. Och visst är det fint att titta på också, inbundna och pocket, lästa, tummade, upplevda. Det sägs att bokhyllan är en av de personligaste inredningsdetaljer vi har. Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är.