En sån dag

En och en halv timme senare än utlovat kom väskan, fem minuter innan seminariet började så gjorde ett Stålmannenbyte (eller är det fantomen?) och satte make up-kunskaperna på priv i hastighetsutförande.

Va vore så oddsen att min mjölkallergi var registrerad?
Nej det blev McD och ett löfte om att det inte går fixa till imorrn heller. Bra service svenska mässan.

Men en kul och inspirerande dag!
Två vackra armband, nyhets-make up och massa bra tips och inspiration rikare har jag nu varit ”hem” och slappat och bytt om och hunnit se pippi.

Klänningen är på och nu bär det strax av tillbaka till gala-kväll.

20110826-190733.jpg

Personligt meddelande till Johanna Westberg

Jaha vad är det nu då? Den snälla hämtaren försenad? Skulle han inte bara ringa isåfall?

”Det är såhär att vi lastade av din väska i stockholm”

Jahapp.
Sista flyget också så ”den kommer imorrn med taxi dit du vill”

Så nu är jag på väg för första gången på drygt två år, helt utan min vanliga hudvårdsrutin, foundation (My second skin, det hade varit skräck för ett år sen) eller make up, ut bland folk, rakt till denna hudvård&make ups 20-årsjubileum. Och i jeans och linne och inte kjol och kavaj som övriga ca 2-3000 deltagare.

Men det ska väl gå det med.

(för alla med hjärtproblem med sånt här så beräknas väskan anlända till Scandinavium kring halv nio-nio, och däri ligger ju allt. Och seminariet börjar inte förrän halv tio)

Podcast

Tillbaka till stan.

Semestern närmar sig sitt slut… Men inte än. Haft några underbara dagar och nu återstår exakt tre. Helgen bjuder på Swedish Beach Tour och ska gå och kolla in när Nora & Rivia spelar kl. 12.30 imorrn.

Sweco spelade i år igen, men vet inte hur det gick. Lyckas inte googla fram nån info, och har ju semester. Så får väl veta på måndag. (ärligt talat vet jag inte hur jag ska aktivera jobbmejlen i iphonen igen, det får bli på måndag)

Inledde dagen med en promenad uppströms vindelälven till vårt kära Talludden. En kaffetermos och sjuttiofyra lämmel-spotar senare traskade jag hem igen och blev bjuden på våfflor som färdkost. Sen väntade bussen. Var för det första 35 min sen eftersom sommarvikarien kört fast bakom värdshuset, men sen en traktor dragit loss honom körde han in 15 min på de 9 milen, så vi hann alla med våra anslutningar.

Hade filip&fredrik-podcast cravings (sär skrivnings-kontroll?) men gick inte ladda ner i telefonen. Fått instruktion hur nu, dock inte lyckats. Eftersom jag inte provat så noga.Eftersom jag tänker att nästa gång är jag säkert hemma på torsdag, eller hinner ladda i förväg. Bara såå störigt när man inte har något annat att göra, och inte ens om man velat ladda eller haft framförhållning. När man väl är utom wi-fi så är man. Men har varit bortskämd hela sommaren. Dock inte lyssnat på alla sommar i P1 som jag tänkte, men hört några åtminstone. UnderbaraClara fortfarande en av de bästa. Och en man som älskar gamla hus. Och Odd Molly-skaparen Per Holknekt från förra året. Av de jag hört alltså, som sagt ej alla.

Podcasten gjorde Fredrik Backman återigen aktuell, och jag tillhörde dem som läste honom förra eller förrförra veckan med sitt inlägg om att inte köra som en galning, det kan sitta ett barn där. Texten är fortfarande bra. Och tydligen hade Cafés läsarstatistik (sidvisningar) ökat med ca tusen procent…

Även gamla Umeåparet Assar & Toini fanns med i podcasten. Och snack om Kicki Danielsson som tydligen fått uppsving på itunes via twitter. Det sa de på radionyheterna idag. Hur kan det vara nyheter? Well, jag hade missat det på twitter iallafall. Däremot hade jag ca 150 inlägg om när en elvaåring blev avkastad från ett SJ-tåg. Inte kul va informatör på SJ den dagen. Roligt när SJ visade sig ha twitter och glatt lade sig i debatten med ett typ ”hej, godmorgon! nu finns vi på plats för dagens service”. Som om de inte öppnat inflödet för dagen. Modernt försök till svar på tal iallafall.

Mer var att någon som jag direkt glömde namnet på hade gått ner i vikt. Och tro på fasen om inte den nyheten ploppade upp på aftonbladet.se

En kille som gått ner 12 kg och var lite olik sig. Klippt sig. Kammat sig.

TOLV KILO??

Skulle det vara en bravad? Läs Mia eller Kattas berättelser.

Själv åt jag två portioner idag tills jag hade lite ont i magen, för det var så gott och jag blev inte mätt på första. Fast min minst normalbegåvade hjärna sa att det borde räcka med en portion. Och snåltarmen sa ”det blir en matlåda till måndag”.

Har längtat hem till att kolla på svtplay och lyssna på p3 dokumentär, godmorgon världen i p1 och annat nördigt. Hade just upptäckt att radion i bussen spelade humorhimlen i P3 när det helt plötsligt blev ”hallå i P3” där man fick ringa in frågor till Bingo Rimér & Katrin Zytom….hans fru.

Funderade förgäves, kunde verkligen inte komma på en enda fråga. Tur andra ringde. Katrin skulle svara på vilken pralin Bingo var.

Hon tyckte röd ferrari.

Hade tänkt plocka några husmorspoäng och stryka (!) och packa upp väskan ikväll, men fastnade framför skärmen som vanligt.

Enligt podcasten (mindre källkritisk än wikipedia och wikileaks tillsammans) hade visst många bloggar blivit hackade. Och nån deppade, var det Linda Rosing?, för att ett blogginlägg försvunnit och inte fanns någon back up på som hon hållit på med i fyra timmar.

Håller med om att det lät länge. Nog för att man väl bör överväga vad man skriver och publicerar. Men fyra timmar? För själva skrivandet?

Räknar man in surfande, lyssnande på podcasten två ggr, middag och bloggsurfande har jag nog lagt fyra timmar på detta. Knappt. Men själva skrivandet…

Blev påmind i programmet idag om en gammal favoritlåt, eftersom den var Bingo & Katrins favorit, och trots detta blev jag så sugen på att lyssna på den. Den hörde till en kort playlist, som gått runt. Men totalt har det tagit:

Brad Paisley;Alison Krauss x2

Totta Näslund – Kallt Kallt Kallt x2

Piano Bar – Ballade Pour Adeline x2

White Lion – When The Children Cry x2

Rise Against – Hero Of War x2

Jose Gonzalez – Heartbeats

40 minuter.

Inklusive tiden att summera låtlängderna.

Oj. Det var längre än jag trodde.

Välförtjänt vila nu då.

Utan att ha packat upp väskan.

Om jag spelar död kanske jag inte blir överkörd

20110804-003110.jpg

Skämt åsido så har det gått som en epidemi här bland husdjuren, en morgon hittade en moster en av sina och grannens katt d*da i skogen vid huset. Minst en collie har jag hört talas om som kolavippat och en vovve som varit jättesjuk men klarar sig.
Ingen kan veta helt säkert men det är en väldigt osannolik slump. Och det är ett rått- och lämmelår utan dess like.
Men hur många de än är och hur mycket de än må göra skada (gör de det? Förutom för de som tycker de är läskiga eller äckliga?) så är det våra och andras husdjur som gör som djur gör: jagar, leker med, dödar, äter, nosar spår, smakar…
Så, även om det inte är bevisat, kanske har ingen gjort det, men om nån hade funderat på att lägga ut råttgift, gör inte det. Så farliga är de väl ändå inte?

Byn där vägen börjar

Godmorgon

Så är jag äntligen ända hem. Långt upp, långt in. Där vägen börjar som byborna väljer att kalla det.

Kärt återseende av lillvalpen som numera är ganska stor, men som ändå ville mysa och leka med mig hela tiden.

Blivit uppdaterad på allt de gjort fint under sommaren, vår nya gästsovstuga och vår ”stuga” ca 7 km bort. Varje år har vi en arbetsvecka, för att ta hand om hemmanet, och i år var allt fokus på den lilla stugan och de har slitit som djur.

Kanske på ett sätt bra att jag inte var med, hade i och för sig varit trevligt att få passa barnen eftersom det hade varit det enda jag kunnat göra (det är jag avis på varje år när energin tryter och ”hotar” med att jag ska ha minst tio barn och vara mammaledig jämt och de andra bara skrattar åt mig, lite menande. Låter mig hållas) Och hade jag inte varit i spanien hade jag ju knappt kunnat göra nånting, kan inte köra bil t.ex. Inte fixa något hemma. Det är inte alls så katastrofalt synd om mig, men såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag inte gav efter för det-kanske-inte-är-så-smart-att-åka-borde-tänka-på-hälsan/mig själv/kroppen.

Men så tänker man väl alltid när det gått bra.

Alla har nu åkt, så även föräldrar, katt och valp, och det är nu jag och alla mina mostrar kvar bara.

Sitter och pustar ut efter en bastu med en av dem. En annan av dem ville inte släppa flowet vid vedklyven….

Laddar batterierna ännu mer inför en härlig jobbstart, en grym höst och ett helt arbetsår som faktiskt känns riktigt roligt och utmanande. Jag är full av (tids)optimism som vanligt och känner mig äntligen som mig själv. Behövde ut och rasta luffarsjälen lite bara.

Pärbacken sedd från bastun
Skidbacken sedd från bastun
Bastun på våren, vårflod. Foto: Bodil Johansson (ur min C-uppsats)

Årets fluga: hårmyggan

Läs mer om detta hårmyggans år på vk.se

Har fler bilder men internet är för segt, och sista boken om Ayla är för nära så det blir en annan dag.

Den som vill läsa mer om denna underbara plats på jorden kan varmt rekommenderas Kinnas blogg!