Kategori: Allt möjligt överallt

En #annorlundabra kväll

Johanna W

Varit på en #annorlundabra kväll på Swedbank ikväll.

Det var en stor kväll på många sätt, men det är svårt att förklara. Jag tänker mycket på det själv, vrider och vänder, hur är jag #annorlundabra som är så stereotyp man kan vara? (men inte fan känner jag mig ju så) Ikväll var också kvällen då Camilla lämnade över till ett ”vi”. Tidigare har detta varumärke byggts upp av och om henne och hennes historia, men nu är det dags utöka. Till exempel ha det som tema på trendgalan i globen. (läs den meningen igen. Det är ju helt sinnes!)

Att beskriva en stämning för någon som inte var där, eller ett budskap för någon som inte har lyssnat, då är man författare. Det är inte jag. Så jag nöjer mig med att säga att det här är en inställning jag bär med mig, tänker vara med och föra vidare och det blir internationellt må ni tro.

I det här, tillsammans med några andra tillfälligheter just nu, så håller jag på att hitta min väg dit jag vill. Alla dessa jobb, intressen, uppdrag, nätverk, olikheter, motstridigheter, tidsbrister, tidsfrister, resande och knegande, det är dags att de bara blir JAG. Vad ska jag annars med allting till?

Självförtroende är kopplat till görande.

Självkänsla är kopplat till varande.

Och jag ÄR såhär. Sådär som jag precis skrev. Jag är inte en person som är si eller så, och som gör tusen saker jämt. JAG ÄR EN PERSON.

Och som Kicki sjöng ikväll, min favoritlåt av henne (dör tårar-i-ögonen-döden när jag tänker på när jag hörde den första gången live i ett vardagsrum med bara några personer, Kicki och hennes gitarr): How can I love someone if I don’t love me?

Annorlunda = bra eller dåligt? Svårt svara på. Negativt säger nog många.

”Alla är olika” = svårare svara negativt mot.

Annorlundabra betyder helt enkelt att vi alla är olika, och istället för att det blir en jämförelse så blir det en utgångspunkt. Och som en klok människa sa ikväll, har vi också mångfald inuti oss. Känn på den.

#annorlundabra i Sveriges Radio

Shoppade till förmån för nystartade Differentgood foundation. Saker från bl.a. Designmäklarna och en  vacker dikt av Nina Wahlin

Som sagt, det här funderar jag rätt mycket på. Gör du också det? Skicka en kommentar, gå med i gruppen  eller gilla sidan på facebook, lägg till Camilla på twitter eller på vilket #annorlundabra sätt som än passar dig!

Möhippa

Johanna W

Livets första möhippa i mitt fall. Var så hemligt och jag var så laddad att jag knappt vågade blogga, twittra, facebooka dagarna innan för att inte avslöja. Och överraskningen blev total, och hela dagen helt fantastisk! Den gick till som möhippor gör mest:Vi rövade bort henne såklart, och hon fick 15 min på sig att duscha och packa allt på en packlista, bl.a. trädgårdhandskar och täckbyxor. Det var bara att kapitulera, släppa kontrollen och hänga med.

Hon fick en hel del uppgifter att utföra under dagen.

Vi brunchade på fåfängan. Vackert place och jättegott! Uppskattar lite jamón serrano och inte bara skandinavisk continentalbuffé eller engelsk frukost.

Utanför i den vackra utsikten var det dags börja på uppdragen. Till exempel finfina tips om hur man får äktenskapet att hålla från ett par som firade guldbröllop! (och ja, fotbollen var också en uppgift, men hur lätt är det att fota en bollkonstnär?)

Några sköna timmar på centralbadet.

Sen var det dags för alla att göra sig iordning, skåla i rosa, utföra de sista uppdragen och dela ut priset och käka tapas.

Slutligen dansade vi oss svettiga och fotograferade i Stockholmsnatten.

En precis lagom snäll (kanske lite väl, för bruden vaknade oförskämt pigg, men vi gillar ju henne så mycket så det gjorde inget), passande, väldigt bra planerad och förberedd möhippa och framförallt: den blivande bruden hade kul och vi med henne.

Som flickan i Léon

Johanna W

Money Maker

Alla som sett Léon vet vad jag menar. Den lilla flickan som förlorat sin familj och inte har nånting, det enda hon bär med sig flytt efter flytt, plats till plats är sin krukväxt.

Igår var första dagen för mina små plantor att se solen på riktigt, och som en hönsmamma längtade jag hem från fullspäckat jobb att kolla hur de haft det under eftermiddagen i blåst och alla faror som kan tänkas lura på små oskyldiga plantor.

Att kånka den stora tomatplantan ut och in påminner mig om flickan i Léon, och om mig själv. Att i vissa perioder kan något vara ha ett enormt fokus, medan de i andra tillfällen i livet, för andra personer eller i det stora hela, inte betyder någonting alls.

En #annorlundabra kärleksfull kväll

Johanna W

Ja sannerligen. Igår var jag på en liten fest hemma hos några som förlovade sig förra veckan. Missade deras överraskningsförlovningsfest förra helgen som från början bara var en födelsedagsfest. Efter 6 helger i rad borta, varav 3-4 helger i Stockholm så var jag och min ekonomi tvugna stanna hemma och vila oss lite. Det var lite av en miss kan man säga, men shit happens and then you marry one.

Så vi skulle alltså fira det lite igår istället, och det var bara vi tre, och så två till som också hade varit med förra fredagen, på den festen alla pratar om. Den #annorlundabra festen där kärleken gick att ta på. De här två möttes för första gången då och tro på fan om de inte blev kära och offentliggjorde det igår! Vilken överraskning, igen!

Hade det alltså bara funnits en sjätte person där igår hade ju all statistik och kosmisk sannolikhet pekat på att jag skulle blivit kär i den inom en vecka. Sjukt typiskt. Det hade ju verkligen varit nåt att berätta för barnbarnen.

Nu får jag hångla upp mig själv istället.

Busigt

Johanna W

Foto: lånat från facebook (sorry, länkbättring pågår)

Jag bara älskar den här bilden!

Så mycket fuffens farfar har låtsas gå på, och så mycket fuffens min egen far kommer låtsas gå på en vacker dag.

Älskar busstreck, och jag är inte helt oskyldig. Hur skulle man kunna spela kort och inte lära en treåring att rycka på axlarna, sucka och säga ”Ja har tå dååååålida tort!”.

Och när liten blivit så stor att osthyveln helt plötsligt inte funkar, för att hålet är övertejpat…. Love it.