Om emellan

Heter det mellan eller emellan? Sånt har jag tid att fundera på just nu. Jag har slutat mitt förra jobb och har en veckas ledigt innan jag börjar på mitt nya. Det är en efterlängtad vecka, en sån här då jag tänkt att jag ska unna mig allt och ingenting, framförallt det senare. Ändå är det många saker jag vill passa på att göra när jag är ledig. Leka lite extra med hunden, träffa kompisar, träna och hinna äta och sova ordentligt, blogga, se lite serier. Som man alltid säger när man har några dagar ledigt. Ligga på kökssoffan.

Ligga på kökssoffan gör jag mest hela tiden när jag inte tränar. Det går tungt nu med löpningen, två och en halv vecka kvar till det stora målet och jag skulle kunna offra min Johnny Cash-affisch för att det skulle börja snöa nu och vara skidsäsong.

Tjusningen med säsonger, och det här med livet. Jag är liksom mellan allt just nu. Det är tur att det börjat bli så mörkt på kvällarna (jo, jag hade önskat evig sommar men nu är det inte så) så det går tända ett ljus, dricka en kopp te och ta ett bad. Fundera lite till.

Om tid att blogga

Senaste veckorna har passerat i en rasande fart. Möhippa i Stockholm, jobbvecka, bröllop i Gävle, jobbvecka, älgjakt i Ammarnäs, sista jobbveckan, kick off, Umemilen och 85-årskalas. Puh.

Det är först nu jag har tid att ligga på kökssoffan och filura över vad som egentligen hänt. Såg jag en älg bli skjuten? Kommer jag aldrig gå till mitt gamla kontor som anställd? Har en av mina bästa vänner GIFT SIG?!

Jag har så mycket att blogga om så förhoppningsvis hinner allting ikapp, och jag längtar efter att skriva och titta på bilder.

Men först, kökssoffan.

Om bröllop och möhippor

Visst är väl möhippor bland de roligaste festerna att gå på? Jag hade en sån underbar helg i Stockholm och det bästa av allt är att nu till helgen ses vi igen, på bröllopet. Min Erika som jag träffade på en matlagningskurs i Barcelona ska gifta sig. Jag har känt henne lika länge som bloggen är gammal men det känns som för evigt. Hon är en av mina allra bästa och närmsta och det är omöjligt att önska någon mer lycka än jag önskar henne det.

Som sig bör stannar bilderna från möhippan mellan oss som var där men jag kan avslöja att vi lyckades med en helt grym överraskning i klass med blåsningen, det gamla programmet. Och en lek som var riktigt rolig var att alla tog med en sak att förknippa med dem, ett minne mellan den personen och Erika och så fick hon gissa och berätta historien. Hon klarade alla nästan direkt. Att få fira sin vän, bara ägna sig åt gamla minnen och roliga saker vi gjort tillsammans och bara ha roligt en hel dag och sedan slå klackarna i taket, det är svårslaget helt enkelt. Det är sådana dagar som verkligen går att spara för att plocka fram i höstmörkret sen.

Träningsbild inför min kusins bröllop i vintras när jag var anlitad som bröllopsfotograf. Bröllopspresenten och mina egna ringar, den från loppisen i colombia och civilingenjörsringen från LTU.

Om att göra ingenting på semestern

 

Jag är inte bra på att göra ingenting. Första veckan på semestern ägnar jag ofta åt att bara landa, som alla andra. Det känns helt okej. Sålänge jag kan tänka att det är jättemycket kvar och jag har något roligt inplanerat. Sedan börjar jag snabbt tänka på det jag ska göra, längta till det och sedan drabbas jag av insikten att när det är över då är semestern över. Det är (surprise!) inte ett bra mantra. Nu är jag inne på andra veckan och det är faktiskt skönt att inte göra något särskilt. Och det här ”ingenting” har hittills faktiskt varit ganska mycket, jag har kört två bodypump-pass, vandrat en dag på tavelsjöleden, sprungit ett lopp, käkat på fiskrestaurang, varit ute och svirat, haft sovmorgon, jobbat undan i chokladbutiken, ätit massor med mat när jag vill, rensat kolonilotten, ätit solmogna egenodlade tomater och jordgubbar, lyssnat på sommar i P1, läst en deckare, varit hundvakt, gått på stan, fikat, solat i parken och haft picknick med vänner. Det är ju faktiskt inte ingenting.

Ibland behöver man lite klyschor. Som att i sommar gör jag bara det jag vill göra, och det är ganska lite faktiskt. Så det så.

Om grader av trötthet

Det finns trött, tröttare, tröttast. Man talar om olika typer av trötthet, och förutom synonymerna som finns uppräknade i SAOL (såsom utmattad, slö, sömnig) finns det ett antal användbara uttryck, t.ex.
– Trött som en alika
– tröttare än en julgran i februari
– utomjordiskt trött
– utslut

Så finns det också en annan dimension, jag håller just nu på med en empirisk studie om inte den faktiskt kan vara den tröttaste av dem alla: trött som på första veckan semester.