En del människor kan konsten att sätta ord på saker och ting. En del sätter toner. Tomas Andersson Wij är en sån som lyckas med både och. Jag har inte lyssnat nästan något alls förrän idag men efter en kortare lunchspelning uppe på campus såg jag fram emot kvällen på Sagateatern och har suttit trollbunden i nästan två timmar. Otroligt fina melodier och texter som berättar. Väcker minner och känslor. Två av hans låtar är med i biodokumentären Trevligt folk av Filip och Fredrik, och han beskrev det så vackert tycker jag. Just det där att den filmen kan göra mer för vårt land än samtliga debattartiklar om SD. Det går inte brotta ner en skugga, den måste släckas av ljus.
Ur ”Sommaren 77”
Johanna Westberg 