Gång på gång konstaterar mina arbetskamrater att jag skriver inisjuh-vetes snabbt på tangentbordet. Man kan lugnt säga att jag ger smattrar på tangentbordet ett ansikte. Medan andra dansar pekfingervals har jag skrivit i samma hastighet som vissa (OBS: ej jag själv) pratar.
Gång på gång svarar jag att det beror på att jag hade win-touch på schemat i sjuan, och jag tyckte det var kul, man fick inte kika på tangenterna och träna hastigheten. Jag vet hur man ska sätta fingrarna.
Gång på gång svarar många ”men det hade jag med”. Jag har tänkt att de inte lyssnade så bra. Eller inte tränade, för det minns jag att man skulle göra. Det jag inte brukar tänka på är att jag sitter ju och plitar något i bloggen nästan var och vareviga dag sedan fem år tillbaka. Övning ger färdighet. Och hastighet.
24/76/#blogg100
Johanna Westberg 
Jag också: vansinnessnabb. Far min menar på att jag borde kunna klara alla typer av arbetsuppgifter – hur svårt kan d vara, du skriver ju så snabbt. /J
ja precis!:)
Ler igenkännande😃