Har idag för första gången smsat och twittrat från ett flygplan. Var ju bara tvungen, nu när det gick, men det kändes så fel. Och jag saknade egentiden som uppstår när man stänger av. Som ett resevakuum.
Och den lilla stund av spänning när man slår på den igen och får veta om det hänt nåt särskilt i omvärlden. Oftast är det ju mindre än man tror.
Hursomhelst är det kvalitetstid för mig, får vara för mig själv och ändå på väg. Egentid.
Ord som känns lite urvattnade. Vem vill inte ha kvalitet? Och det här med egentid, är det ett uppfunnet behov? Och kvalitetstid.. Det är alltså som egentid, fast med viktiga personer. Som man annats försummar? Ja. And so it goes. Hursomhelst har jag haft gott tid hela dagen, ostressat anlänt till alla företagelser.
Väl i hufvudstaden har dagen flutit på i kvalitets- och miljötecken på seriöst vis, med utbildning för oss som har en samordnande roll för det.
Därefter har jag ätit vad som påstås vara Stockholms bästa sushi (bra, det ska sägas!) och sen var jag inbokad på träning. crosstraining
För alla icke insatta, vilket var jag innan detta, vill jag dementera vad som verkar va ett vanligt missförstånd. Det är inte en crosstrainer från tv-shop framför TVn, ej heller i grupp à la indoor walking (för det vet väl alla vad det är;)) utan det här var ren och skär cirkelträning from hell.
I storstaden benämnt cross(fit)training.
Fy fasen vilket hårt pass, och vad härligt det var. Nära k*%#%}^}as faktiskt, men visste ju inte bar toan låg så det var bara att bita ihop.
Även det riktig kvalitetsegentid för moi.
hann med en kaffe på café Bagdad också, som ligger i medelhavsmuseet, nära slottet som synes
Johanna Westberg 