en hel slänt med förgätmigej! En favoritblomma, kunde inte låta bli plocka några
Med denna lite suddiga men somriga bild från en riktigt vacker kväll på strandpromenaden vid umeälven igår önskar jag en trevlig midsommar!
Traditionell sillunch med familjen och grillkväll med vänner och STRÅLANDE sol är allt jag kunde önska.
Funderar dock på att frångå det traditionella och inte plocka blommor i nåns rabatt utan ta sju killar hem till sängen och se om jag drömmer om en blomma. Vi får se.
Att stryka är inte min grej. Trodde papporna i familjerna gjorde det, så var det iallafall i min. Gjorde ett tappert försök häromkvällen för att få ny-känslan att leva kvar lite, och även mitt otränade husmorsöga kunde se att det var på sin välbehövliga plats.
Tog mig igenom högen iallafall och fint upphängt är här hela sommarens skörd av klänningar från Madrid. De två i mitten från mitt favoritmärke Desigual, som hade 50% REA. Lycka.
Imorrn börjar allvaret igen och jag längtar faktiskt. Ska bli roligt träffa alla igen och jag har ju som tur är ett kul och intressant jobb. Ska väl komma igång med egna företaget och hudvårdsklasserna också, men än är den härliga tiden av full förhoppning om att hinna en miljon saker i höst och ändå ha tid över för att dricka kaffe i lugn och ro, komma ihåg allas födelsedagar, gå på toa och annat viktigt. Som tur är brukar jag sansa mig och jag får mer och mer erfarenhet och rutin på att faktiskt inse hur lång tid saker och ting tar och prioritera.
Och än är det ju sommar! Det går att gå ut, sitta på uteservering, åka och bada, grilla och allting annat! Bara ca 9 timmar som ska klaras av på ett kontor först, annars är ingenting annorlunda. Håller tummarna för bättre sommarväder snart, tycker det varit lite onödigt mycket regn sen jag kom hem. Speciellt i helgen. Det får gärna slå till och vända trots att jag ska sitta inomhus imorrn. Har varit ledig så länge så jag inte vet riktigt vad jag ska börja med, det kanske är nåt jättespännande projekt?! Nåt nytt till kulturhuvudstadsåret kanske?
Ända tills imorrnbitti kan jag fantisera….
Godmorgon
Så är jag äntligen ända hem. Långt upp, långt in. Där vägen börjar som byborna väljer att kalla det.
Kärt återseende av lillvalpen som numera är ganska stor, men som ändå ville mysa och leka med mig hela tiden.
Blivit uppdaterad på allt de gjort fint under sommaren, vår nya gästsovstuga och vår ”stuga” ca 7 km bort. Varje år har vi en arbetsvecka, för att ta hand om hemmanet, och i år var allt fokus på den lilla stugan och de har slitit som djur.
Kanske på ett sätt bra att jag inte var med, hade i och för sig varit trevligt att få passa barnen eftersom det hade varit det enda jag kunnat göra (det är jag avis på varje år när energin tryter och ”hotar” med att jag ska ha minst tio barn och vara mammaledig jämt och de andra bara skrattar åt mig, lite menande. Låter mig hållas) Och hade jag inte varit i spanien hade jag ju knappt kunnat göra nånting, kan inte köra bil t.ex. Inte fixa något hemma. Det är inte alls så katastrofalt synd om mig, men såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag inte gav efter för det-kanske-inte-är-så-smart-att-åka-borde-tänka-på-hälsan/mig själv/kroppen.
Men så tänker man väl alltid när det gått bra.
Alla har nu åkt, så även föräldrar, katt och valp, och det är nu jag och alla mina mostrar kvar bara.
Sitter och pustar ut efter en bastu med en av dem. En annan av dem ville inte släppa flowet vid vedklyven….
Laddar batterierna ännu mer inför en härlig jobbstart, en grym höst och ett helt arbetsår som faktiskt känns riktigt roligt och utmanande. Jag är full av (tids)optimism som vanligt och känner mig äntligen som mig själv. Behövde ut och rasta luffarsjälen lite bara.
Årets fluga: hårmyggan
Läs mer om detta hårmyggans år på vk.se
Har fler bilder men internet är för segt, och sista boken om Ayla är för nära så det blir en annan dag.
Den som vill läsa mer om denna underbara plats på jorden kan varmt rekommenderas Kinnas blogg!
Efter ännu en arlandanatt landade jag kring tio igårmorse och kände mig (nästan) inte ett dugg trött. Bara härligt-att-komma-hem-känslan. Och konstigt. Och så konstigt att prata svenska. Fullkomligen sträckläste alla tidningar på planet och hade sen oturen med en taxichaufför som valde att uppdatera mig på svampsäsongen men som tur är bor jag ju nära flygplatsen.
Tvättstugan var ledig, blev uppdaterad på vad som hänt i huset under den dryga månadens frånvaro och möttes som vanligt av ett berg med post, nuförtiden får man ju viktig vuxenpost så det är inte alltid kul men bland alla räkningar och även bra viktig-brev om försäkringsintyg m.m. så hade jag ett paket från avanna! Linnet jag vann för en dryg månad typ en dag innan jag åkte och aldrig hann få. Läst på bloggen att det går riktigt bra nu, gått och blivit internationellt! Där har vi en hard working woman! Bild på linnet kommer som utlovat, men spenderade dagen med min riktiga fotograf så hon fick passa på ta det eftersom jag satt på mig det det förstsa jag gjorde. Så får vänta på mejl från henne.
Som sagt, dagen spenderades med kusiner och kusinbarn, Umeå Fotbollsvestival, nydalabadet och grillning. Kan man få en bättre hemkomst?
Och jag brukar inte va den som är den, men min säng inatt var så OTROLIGT gudomligt, makalöst, sagolikt skön så det liknade ingenting! Somnade som en stock igår tidigt och ville aldrig kliva upp men var tack (vare den) och lov utvilad.
Buss upp till stugan om en knapp timme, mumsar för fullt i mig lasagne till frukost som mamma så snällt placerat i frysen. Telepati måste existera för det enda jag var sugen på igår när jag kom hem var lasagne, och hade ju nada i kyl och frys. Trodde jag…. Someone knows me.
Bussresan ska spenderas med ännu mer ikappläsning på nyheter och bloggar, bl.a. Cecilia Kärvegårds bloggmaraton!
Umeå bjuder på riktig ryssvärme. Äntligen.
Johanna Westberg 