Om att bli godkänd

Jag klarade det!
Tre intensiva dagar av BodyPump och jag känner mig som en lycklig disktrasa som fått återuppleva fotbollscup och träningsläger kombinerat.
Vi har kört så mycket styrketräning i helgen att det går inte beskriva. Och för att slagga ur musklerna och få tankarna på annat körde vi idag ett BodyAttack-pass… Det var inte som mysgympa kan jag tala om.

Men så underbart att få vara såhär slut i kropp och knopp!
Och det bästa av allt, det gick faktiskt bra också.
Nervöst och ovant men bättre och bättre och känslan på slutet… Jag tror jag blivit biten.

Om BodyPump

20130118-224223.jpg

Jajamensan, så var det dags. Jag blev tillfrågad av Simhallen där jag håller SPA-kvällar och numera tränar också om jag inte ville bli instruktör. Faktum är att jag varit sugen på det länge, så äntligen fanns tid och tajming för min del och ett gym som var med på noterna och jag är nu i Stockholm av flera anledningar, varav en är grundutbildning i Les Mills BodyPump.

Vi inledde morgonen med ett helt pass med helgens tränare (från Umeå!) och ungefär där var krafterna slut. Älskar det så mycket att jag inte kan låta bli ta i för drottningar och fosterländer. Resten av dagen har varit teori om hur instruktörsjobbet går till och några timmar teknikträning. Inför imorgon ska vi alla träna in en låt var och hela dagen har det skämtats om att ingen vill ha låt sju. Dödslåten.
Gissa vem som fick den? Såklart.
Jag hade inte ens räknat ut vilken muskelgrupp det var när de pratade om den, gissa vad det var?
Utfall.
Hatkärlek.
Förutom utfall så även benböj på nytt sätt och ”jump squats”, upphopp.
Tur jag är gammal basketspelare.
Så mörare än nånsin i kroppen har jag ägnat hela kvällen åt att kolla på DVD och lyssna på musiken och träna koreografi, coachande ord (det tycker jag känns som största utmaningen hinna med och orka) och teknik.
Snart sitter det.

20130118-225120.jpg

BodySTEP

Kom precis tillbaka från ett pass. Tror jag kan ha kört det på Stil i Lule och visste lite vad det var men s*tan så jobbigt!

Och härligt. Koordinationen var ju urkass som väntat, tur jag dansat lite i mina dar för min aerobics-/step-karriär är ju minst sagt bristfällig. Men när man skulle hoppa jämfota, göra jägarhopp m.m. kände jag mig som hemma. Dock inga 48 cm rakt uppåner. (Kan det ens stämma? Mitt minne måste vara generöst). Det var som om min kropp kände igen det och kunde ta i lite extra, skallen fick det där fokuset som framkallats så många gånger i framförallt Tegshallen.

Högröd i ansiktet och som en blöt pöl ska jag nu lassa in massa käk. Börjar känna mig som mig själv igen.

Tacka vet jag mammor, fläskfilé, pasta och micro.