Kom precis tillbaka från ett pass. Tror jag kan ha kört det på Stil i Lule och visste lite vad det var men s*tan så jobbigt!
Och härligt. Koordinationen var ju urkass som väntat, tur jag dansat lite i mina dar för min aerobics-/step-karriär är ju minst sagt bristfällig. Men när man skulle hoppa jämfota, göra jägarhopp m.m. kände jag mig som hemma. Dock inga 48 cm rakt uppåner. (Kan det ens stämma? Mitt minne måste vara generöst). Det var som om min kropp kände igen det och kunde ta i lite extra, skallen fick det där fokuset som framkallats så många gånger i framförallt Tegshallen.
Högröd i ansiktet och som en blöt pöl ska jag nu lassa in massa käk. Börjar känna mig som mig själv igen.
Tacka vet jag mammor, fläskfilé, pasta och micro.
Härligt att träning kan ge så mycket energi! Det smittar ända hit 🙂