Varenda stresskonsult som finns säger att man inte ska planera sin semester. Bara ta dagen som den kommer, landa, kunna vara spontan. Och så vidare. Jag undrar: Har dessa stresskonsulter kollat flygpriser i god tid, tid respektive för sent nångång? Har de provat på bo själv i en lägenhet utan balkong, utan bil, utan stuga i närheten och jobba hela veckorna, hela året?
Varje år infinner sig samma känsla, vad ska jag göra med dessa fjuttiga fyra veckor på hela året. Jag har ingen som helst lust att ta det lugnt på semestern, det absolut värsta jag kan tänka mig är att ”bara vara”, hemma. Det kan jag ju vara vilken helg som helst! Svårt är det också att spontanumgås med någon, eftersom de flesta faktiskt har något planerat.
Denna helg har varit förvånansvärt bra i form av att semesterkänslan redan infunnit sig. Fyra dagar behövdes, innan jag äntligen vaknat med den känslan jag längtat efter. Lugn och ro.
Långfrukost, gör saker jag tänkt jag borde göra sedan typ förra semestern men nu äntligen vill jag, magiskt nog har nästan allt på sjuhelsikes massa olika att-göra-listor och högar betats av utan att jag tänkt på det och sommaren går precis lagom fort, för den är här och ändå har den knappt börjat.

