Hela helgen har varit en kalashelg, två födelsedagsbarn har vi firat som båda två egentligen fyller år imorgon. Grekisk afton på lördag och vanligt kalas med smörgåstårta, tårta och favoritmiddag idag. Hela stora tjocka släkten, alla som var där, i hennes kök, precis som det ska vara.
Som den tant jag blivit ska jag nu skriva i min 5-årsdagbok (lugn, jag skriver träning där också), se över veckan som kommer i kalendern och ta en kopp te.
Helgen i bilder:
22/78/#blogg100
Vilken fantastisk lördag jag haft. Skidåkning, bastu (kan mycket väl vara min favoritplats på jorden) och god mat. Grekisk afton har vi haft för att fira en kär jubilar.
Imorgon kommer ett till födelsedagsbarn hem förhoppningsvis. Återstår vädrets makter.
21/79/#blogg100
Första 11 km på säsongen avklarade. Ospårat, trots förtrupp med spårkalle, snöigt, ovallat och dant men oj så härligt!
Man får passa på mitt på dan medan det är ljust.
igårkväll fick även skotern röra lite på sig, har snöat jag vet inte hur mycket här så blev en kort tur och sen bastu.
Värt nämna att vi såg ripor som flög upp brevid skotrarna när vi körde förbi!
Vackra som sjutton i mörkret när de flyger upp helt vita. Jag trodde det var fjällripor men expertutlåtanden hävdar dal.
Idag har jag vaknat helt utan huvudvärk, inte ont i ryggen eller nacken, lite go-ond träningsvärk och en arm som är lite krokigare än vanligt (men inte ont!) så lite stretch på det här så blir det tiptop!
Så det var välbehövligt och efterlängtat att åka upp. Nu är det pitch black och kaffet är klart, de sista lussebullarna tinade och jag får jobba helt ifred.
Godmorgon
Så är jag äntligen ända hem. Långt upp, långt in. Där vägen börjar som byborna väljer att kalla det.
Kärt återseende av lillvalpen som numera är ganska stor, men som ändå ville mysa och leka med mig hela tiden.
Blivit uppdaterad på allt de gjort fint under sommaren, vår nya gästsovstuga och vår ”stuga” ca 7 km bort. Varje år har vi en arbetsvecka, för att ta hand om hemmanet, och i år var allt fokus på den lilla stugan och de har slitit som djur.
Kanske på ett sätt bra att jag inte var med, hade i och för sig varit trevligt att få passa barnen eftersom det hade varit det enda jag kunnat göra (det är jag avis på varje år när energin tryter och ”hotar” med att jag ska ha minst tio barn och vara mammaledig jämt och de andra bara skrattar åt mig, lite menande. Låter mig hållas) Och hade jag inte varit i spanien hade jag ju knappt kunnat göra nånting, kan inte köra bil t.ex. Inte fixa något hemma. Det är inte alls så katastrofalt synd om mig, men såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag inte gav efter för det-kanske-inte-är-så-smart-att-åka-borde-tänka-på-hälsan/mig själv/kroppen.
Men så tänker man väl alltid när det gått bra.
Alla har nu åkt, så även föräldrar, katt och valp, och det är nu jag och alla mina mostrar kvar bara.
Sitter och pustar ut efter en bastu med en av dem. En annan av dem ville inte släppa flowet vid vedklyven….
Laddar batterierna ännu mer inför en härlig jobbstart, en grym höst och ett helt arbetsår som faktiskt känns riktigt roligt och utmanande. Jag är full av (tids)optimism som vanligt och känner mig äntligen som mig själv. Behövde ut och rasta luffarsjälen lite bara.
Årets fluga: hårmyggan
Läs mer om detta hårmyggans år på vk.se
Har fler bilder men internet är för segt, och sista boken om Ayla är för nära så det blir en annan dag.
Den som vill läsa mer om denna underbara plats på jorden kan varmt rekommenderas Kinnas blogg!
Johanna Westberg 