Äntligen några skruvar lösa

Så, jag överlevde utan semla också. Tack för alla fina tips om alternativ! Havrevisp, skapa en egen ”semla” som är nåt gott som är nåt annat m.m..

Varit en förberedelsernas dag idag, inför arkipelago, arbetsmarknadsdag för, av och på arkitekthögskolan i umeå (på torsdag) samt för imorgon då jag äntligen ska få skruva isär förstärkningen ur armen och återgå från Johanna scissorarm till helt vanlig tjej.

Och här har vi ett ”fynd” som gick rakt in i pysselhjärtat
20120221-222233.jpg

design-dautore.com

(Today I’m wearing this) Dress. no 10

Mycket jobb är det idag.

Men jag har också spelat gitarr.

Där har den hängt alltför länge och samlat damm…

Blev så sugen, såg Winnerbäck på Tack för musiken har jag lyssnat på honom hela dagen idag och efter middagen kunde jag inte låta bli fila ner naglarna lite och googla fram några ackord… Så därmed är ytterligare ett gruvmoment sen armbrottet testat och avklarat.

 

 

Bomb i Mumbai, Jazz i Madrid

Min Madrileña är i Mumbai med Läkare Utan Gränser. Och igår small det. Men hon är ok. (tack facebook som kanal)

Varit in i Madrid ikväll på en av de bästa jazzklubbarna, en av europas bästa sägs det, enligt dem och lonley planet.
Många kändisar som spelat där. http://www.cafecentralmadrid.com/
Veckans grupp, Bobby Martinez kvartett

Gästsångerska Zarah
Sagolikt mittemot

Till Tacksamhetsjournalen

För ett tag sen lärde jag mig att det är en bra idé skriva tacksamhetsdagbok.

Kom att tänka på det idag. Jag har sån tur ganska ofta. Jämfört med många andra.
– Igår hittade jag 2 euro (ja, pengar är lite kapitalistiskt att vara tacksam för)
– Imorse knep jag den sista lediga tvättmaskinen och har nu strax torkat allt i mitt rum (går inte beskriva hur fort i den här värmen med fönster öppna i korsdrag och en takfläkt)
– Idag i skolan hittade jag en 10 euro-sedel.
Förutom allting annat man egentligen bör vara tacksam för varje dag.
Okej jag hade lite otur som bröt armen i maj, men det var egentligen tur att det bara var armen. Hade ju kunnat sluta så mycket värre. Och det tänkte jag redan på sjukhuset när blodtrycket föll och febern steg och jag blev tvungen bli skjutsad i rullstol till röntgen.
Och det var ju trots allt fredag den 13e. (och gissa vem som faktiskt överlevt två flygningar i sydamerika två fredagar den trettonde i rad? no offence sydamerika men på en var vi faktiskt försenade för motorn var trasig. sa de på spanska. Men sen sa de att det var ok så vi kunde lyfta.)
Här är jag med fantastiska underbara A som aldrig kunnat gå i sitt liv för hon hade en tumör på ryggraden. Och HON är den som är tacksam när någon erbjuder sig hjälpa henne med rullstolen.
J fick en vecka innan kursen startade, hon var redan ute och reste i Europa, att hennes cancer återvänt, visserligen är det en godartad form men cellgiftsbehandling är inte så kul anyways. Och inte att besöka doktorer i utlandet heller (tro mig)
Egentligen är jag ganska duktig på att komma ihåg att vara glad för det jag har, och jag tror jag ärvt det av mormor. Och kanske för det lite tur med sig också, att vara positivt inställd, och om inte så har man åtminstone kul under tiden.
Las chicas, på vårt dagliga morgonkaffe på cafét tvärsöver gatan mot skolan.