Minus en dag

Jag som hade en sån bra dag igår.

Gått och väntat på om det där jet lag skulle slå till, och samtidigt försökt häva en förkylning. Och imorse, eller ja i förmiddags, vaknade jag och insåg att jag inte vaknat imorse. Försökte ställa mig upp och skulle skynda mig till jobbet men det var ingen vits, fanns ingen ork. Stackars samvete. Men när jag vaknade nu klockan 18 igen kollade jag lite på omvärlden genom min smarta mobil och den verkar vara kvar. Precis som mina kollegor hälsade att kontoret och mitt skrivbord kommer att vara  på måndag.

En av få saker jag ätit idag, min favoritefterrätt/fika som jag åt för första gången i Barcelona. Rostat bröd, olivolja, mörk choklad och flingsalt.

Rostat bröd

Olivolja

Mörk choklad

Flingsalt

Varken ser eller låter mycket ut för världen, men det är fantastiskt gott. Och enkelt. Och typ lite nyttigt, för själen åtminstone.

Minns inte namnet heller, har för mig det började på X (alltså ”Tj” på katalanska) , men inte xurros, det är ju nåt annat..

Förde iallafall tankarna till den där gången då jag åt det första gången, precis i början av min bloggkarriär faktiskt (”karriär”?! men vad ska man skriva annars?). Det var min första helg i staden och min roomie Adriana tog med mig och ett par på hennes jobb på en katalansk grej, Calsotada. Grillade små lökar som man doppar i nån slags tomatsalsa. Hur mumsigt som helst.

 

Hur man tjänar pengar på att blogga. På riktigt.

Ja, rent konkret så var det faktiskt temat idag på föreläsningen jag var på. Och var jag inte inspirerad innan så är jag det nu. Saknar inte inspiration, och en blogg har jag, så att veta att det går att slå mynt av det på ett professionellt sätt och samtidigt bygga sitt varumärke för avknoppningar, alltså sidouppdrag som t.ex. radio och TV, var verkligen en härlig kick.

Från början: Idag var det ”utbildnings- och rekryteringsmässan” för gymnasieungdomar på Nolia i Umeå. Jag var där som representant för tillväxtverkets satsning ”ambassadörer för kvinnors företagande” i egenskap av mig själv, som fristående hudvårdskonsult och svarade på frågor av förbipasserande ungdomar om hur det kan vara att starta eget och att man kan kontakta en ambassadör för att få veta mer, helt kostnadsfritt.

Hela dagen pågick föreläsningar och mellan 11-12 var ett av de stora dragplåstren: Clara ”UnderbaraClara” Lidström och Annakarin Nyberg  om hur man går från att blogga som de flesta gör, som en hobby, till att göra det professionellt.

Publiken var väldigt blandad, det var öppet och gratis för alla så publiken bestod av långtifrån bara gymnasieungdomar eller Annakarins äldre män (hon är doktor i IT, och jobbar på Umeå Unviersitet också, och  föreläser alltså i en bransch traditionellt mansdominerad) eller UnderbaraClaras publik som visserligen är bred, men ändå till majoritet består av kvinnor och kanske framförallt unga.

Annakarin inledde med att anklaga Clara för alla klassiska klyschor om bloggare och bloggande, att det där är väl inget seriöst, har hon stort bekräftelsebehov eller? etc. Inget nytt. För att få ett kort och koncist svar på tal av Clara och sedan tillsammans föra en skön dialog i en timme  med Annakarin som forskare på området drog paralleller till bloggvärlden generellt och Clara gav exempel och svar på de frågor och funderingar som Annakarin förde fram som vanliga i blogosfären. Clara visade tydligt prov på det här med personligt varumärke, det märks att hon tänkt igenom både en och två gånger vad hon står för, att hon tror på sig själv och det hon gör och ändå inte konstlar till det. Hon är hon och det är vad vi får läsa i bloggen också, men hon gör heller ingen hemlighet av att hon tänker smart när det gäller att skapa en relation till sina läsare och att hon även låter sina modigt testade vingar leda till andra spännande uppdrag. Inte heller att det ligger hårt jobb bakom. Man kan välja att bli älskad eller avskydd. Vårda relationer. Våga bli bekräftad och se till bekräfta andra! Hon berättade också att hon läser minst 40-50 bloggar om dagen, för att hålla sig ajour.

Korta, konkreta exempel och tips samt en massa inspiration. De kommer föreläsa på många fler ställen i vår också och jag längtar tills Annakarins bok släpps också, skriven efter flera års studier på bloggande! För mig som är lite naturvetar-akademiker-nörd blandat med social i både sociala media och andra nätverk, samt bloggare blir det en riktig hit tror jag!

Bild: lånad pressbild av Clara och Annakarin

Hur många gula taxibilar finns det i New York?

Jag undrar verkligen.

Det är min bild av New York. Och jag gillar att den besannades. Har lagt upp lite fler bilder på facebook nu, kika in där ni som vill och kan. Där hamnar nog de flesta av bilderna, enklare helt enkelt.

De är överallt, i varje korsning, bakom varje hörn. Människor som kliver i och ur, på väg någonstans. Och så matchar de  trafikljusen och -skyltarna så fint.


Föll pladask för denna lilla souvernir. Blev en till mig också, är ju så mycket roligare att leka när man är två.

Jetlag eller hög på en stad?

Känns helt overkligt att vara hemma igen.
De som uppfann ”rest and fly” (pite havsbad) kom på nåt genialiskt. Väl investerade två hundra riksdaler och jag fick ren handduk och sängkläder och ta en dusch. När jag väl somnat och alarmet ringde var jag redo att strunta i flyget.
Det gjorde jag inte.

Spenderat eftermiddagen på kontoret, inte allt för trött och hade det inte varit för allas frågor om hur jag haft det har jag svårt fatta att det verkligen hänt.

20120214-185524.jpg

20120214-185545.jpg
New Yorks högsta bostadshus, av Frank Gehry

På återseende

Njuter det sista och inser att jag verkligen inte vill åka hem. Eller kanske snarare, jag vet att jag kommer åka tillbaka.

Njuter en sista starbucksfrukost (för den här gången) och är uppe tidigare än föregående dagar och det är dessutom måndag nu så jag sitter verkligen mitt i det man ser på film och en effektivitet på kaffe-to-go högre än en toyotafabrik och evighetsmaskin tillsammans.

Erika åkte tillbaka till Scranton igår, och det gick alldeles för fort och vi har haft det super, men även där. Med en del vet man bara att vi ses snart igen, don’t know where, don’t know when…

20120213-090345.jpg
Dakota Building, precis här sköts John Lennon

20120213-090448.jpg
fastnade som väntat för Kadinsky och oväntat för en Rosseau – ”football players”
stora delar var under byte av utställning så vi hade tur och fick reducerat pris och ändå se Kadinsky och en hel del annat!
Skönt värma sig lite också, inget vårväder, men de gör inget.

20120213-090829.jpg
skrev lite vykort, kollade lite basket, pratade med folk i baren

20120213-090925.jpg
Bor precis vid Madison square garden

20120213-091036.jpg
nu