Första dan i skolan idag.
Galen stress framför listorna med gruppindelning. Flashback lågstadiet.
Men visst, spännande.
Själv kunde jag mest tänka på att jag inte ätit frukost eftersom allt var stängt igår och jag inte lyckats handla, och att jag var i gravt behov av en kaffe.
Sprang och fixade en medan sorlet pågick á la Harry Potter-gängets reunion i stora salen efter sommarlovet, innan professor Dumbledore ”stampar” med käppen.
Hamnade i en grupp med 10 kineser, en irländska-rumänska, två italienare, en aussie och jag.
Aldrig skådat sånt kinesiskt fniss på nära håll förut. Missförstå mig inte, först var det en rolig show, sen otroligt nedslående att se deras panik när de inte kan svara på en fråga, viljan att prestera och svara, berätta och visa att de kan, samtidigt som en otrolig blyghet. Allt because of social press. (en tjej jag frågade på ett PK sätt bekräftade)
Dock har de PERFEKT grammatik, själv satte jag 65% på testet. Måste få skylla på att jag inte pratat/skrivit/läst på drygt ett år nu.
Inte besviken på mig själv, lovat att inte sätta nån press och man får byta upp sig om man känner att man hamnat fel eller avancerar.
När allt kommer omkring hade jag 4 p på nivåprovet i matte första dan på universitetet. Och jag har ju alltid varit kick ass på matte och är ju Civilingenjör nu. Så no pasa nada med provet, det säger inte så mycket.
Dock går det inte byta. Finns ingen högre klass.
Konstigt Umeå Universitet kräver att man avslutar B-nivån innan man får söka stipendie, och att skolan här inte ger C-nivån.
Och att jag inte bor i familj ens. Vem ska jag prata med?
Som tröst och tur är att min engelska håller på att trimmas till topp tack vare aussiesarna.
Och jag får det ganska smutt på lektionerna hoppas jag. (Kommer säkert åka dit på grammatiken, idag var nog bara en isbrytardag)
Hursom ska jag inte klaga, jag har det fabulous!
Varmt, visst.
Sjukgymnastiken går trögt, men idag tog jag piller och har övat så jag kan göra ”Unagi” (se friends)
Och min spanska är långtifrån perfekt, och speciellt inte grammatiken så jag ska ta och göra lite läxa nu, även om jag borde kunna den. Skadar inte repetera.
Funkar inte skriva för hand, så det är vänstern som gäller.
Tror det möjligen kan vara förbjudet i Kina? Är det något kommunistiskt? Flera kineser som påpekade idag, och inte att jag skrev fult utan att det var med vänstern.
Känner en som växt upp i sovjetunionen som är vänsterhänt men tvingades till högerskrivning.
Så det är min egen slutsats/gissning.
Så var det väl mig veterligt i Sverige tidigare också.
De kanske bara tyckte det var coolt. Fint var det inte.
Kategori: The Tramp goes…
Reseinlägg
Orgullo / Pride Madrid
Crazy.
Åkte in kring sextiden och väntade bara en dryg timme på tåget. Aningens svårt fota precis då bara, passade på uppleva istället.
Gatufest i hela halva centrum med fester, DJs, barer, scener, storbildsskärmar i varje gatukorsning och torg.

Plaza de España innan det drar igång med några av de (oväntandes om fotot) Aussiekompisarna.

Plaza de España, Madrid

Jag och Jess från Australien som också bor på campus samt kanske världens största mojito.
BCN – Madrid
En liten uppdatering och som utlovat lite bilder på vad jag ägnade min dag i Barca åt. Mest återse gamla platser och så men jag sparar en del till en ny bloggkategori jag täntke skapa, tipslistor på MINA favoritställen på olika ställen runtom världen. När jag kommer och tänka på det så har jag ju trots allt varit runt en del… Och som jag läst i dagarna på många bloggar så känner jag samma sak, vad gör man med sin blogg nu på sommaren? Vad ska man skriva om när man helst är ute och gör andra saker?
Samtidigt som man får massvis med inspiration och fina bilder, men vem sitter inne och läser dem?
Så, mer om detta kommer.
Och jag som alltid drömt litegrann om att bli reseledare, programledare på när och fjärran, resereporter, krönikör och en del annat som jag förmodligen aldrig kommer att bli kanske bara borde ta saken i egna händer och göra det?
För övrigt har jag haft ett nivåtest för spanskakursen och jag hoppas det gick bra för jag vill verkligen förfina, optimera min spanska nu.
Dock går det inte så bra hittills för jag hänger enbart med australiensiskor, s.k. Aussies.
Spanjackerna har åkt hem över sommaren och jag får ägna mig åt att prata med baristan, consergién, taxichaufförer m.m. samt översätta menyer och annat för mina nyfunna vänner som gladeligen ska praktisera sin español.
De är urgulliga, och jag tränar min engelska fantastiskt, men spanskan? Hm…
Nåväl, strax dax för en tur in i Madrid, bor ca 30 min utanför i Alcalá de Henares och bor till skillnad från många andra (och jag själv förra våren) inte i familj utan på universitetscampus. Riktigt skönt, förutom att man måste fixa maten själv och det finns INGENTING i köket. Inte en gaffel eller gryta så långt ögat kan nå.
Pridefestival, tänkte våga mig på ta med en tömd kamera och dra på armbågsskyddet och hoppas få se lite festivalfirare och prideparad.
Anyways, utlovade bilder, som kanske inte alltid sammanställdes så bra eller kändes aktuella när de var mer vardag under tiden i Barca (se kateogirn ”Utbytesstudier i Barcelona”
Här är min älskade stad.


La Rambla

Min avtagsgata från Ramblan…

Dónde está mi casa? Här brukade jag bo. Lyckliga gatan, du finns inte mer….


Favvomatstället Maoz


Min första falafelförälskelse. Det var här de upptäcktes. (men jo, de är bättre i Jordanien)


Det är detaljerna som räknas…


La platja…


Arkitektur jag faller lätt för


Port Vells stolthet


Och Herr Columbus står kvar och pekar åt det håll amerika inte ligger…
Barcelona
Puh, äntligen framme i Madrid.
Det var 37 grader när vi landade halv sju, men hade sjunkit till typ 32 när jag var framme på campushostellet. Så det är inte så farligt.
Hade tänkt lägga upp lite bilder från BCN från dagen, men det får bli imorgon, är sååå trött och varm fast jag nyss duschat. Men gött med wi-fi på rummet iallafall.
Feliz día de la mujer!
Idag är det internationella kvinnodagen. Det går naturligtvis att tänka på alla kvinnor i hela världen, ens mamma, Astrid lindgren, Moder Teresa etc. men det finns ingen anledning att rangordna.

Dock är det en dag för att komma ihåg och tänka hur bra vi har det och hur bra en del inte har det. Och vad man kan göra ändå. För det är de som är de starka.
Jag kommer nog för evigt att asociera den här dagen med min värdlillebror Juán i Ecuador. Som sov på en tältsäng i tvättstugan en hel månad för att jag skulle få eget rum.
Hans födelsedag är den åttonde mars, och för precis två år sen vaknade jag och gick ner som vanligt för att äta frukost och lite senare brukade Juáni släntra in. Det gjorde han den här morgonen också, men inte sådär surt och morgontrött som en 16-åring ofta gör, utan han gick runt till var och en av oss: Jag, mamma, sina två systrar och sin syterdotter och gav alla en kindpuss och sa: Feliz día de la mujer!
Det kom före hans egen födelsedag.
Bästa Juán hjälper såklart sina småkusiner som inte bottnar
Och med anledning av det vill jag idag hylla de som ingen annars ser eller vet om. De som vigt sina egna liv åt att hjälpa andra. De har kanske inga egna barn, men de tar hand om alla de som inte har några föräldrar. Det är inte alla som förtjänar att ha barn, men alla barn förtjänar föräldrar. Och för de som inte har det finns det änglar.

De som vyssjar de här….

De som tar hand om de här…

Samordnar andra kvinnor för att få ihop pengar till barnen…

och uppfostrar de här.
Inga ord räcker till.
