The Tramp goes… – Sida 34

Om att bo på hotell

mars 1, 2013Johanna W

Som jag älskar att bo på hotell!
Ni vet vita fluffiga lakan, inget annat göra än att kolla lite TV, ny utsikt, badrum med små söta fiffiga förpackningar, rena vita handdukar…
Och frukosten sen, den man alltid längtar efter. Ibland lever den inte riktigt upp till förväntningarna eller kanske har man inte riktigt tid njuta av den men imorse slog den nästan alla rekord, åtminstone inom Sverige och på väldigt länge. Jag kan verkligen rekommendera alla som åker till Sundsvall att bo på knaust, både för en fantastiskt vacker miljö och för den underbara frukosten.

Jag har varit snål i mina dar och inte alltid lagt pengarna på boende utan hellre på att komma iväg överhuvudtaget eller något helt annat samt att bo hos vänner, släkt eller värdfamilj är fantastiskt roligt och utvecklande, men det betyder inte att jag inte uppskattar klassiska hotell heller. Borta bra men hotell bäst.

34/66/#blogg100

Om Sundsvall

februari 28, 2013Johanna W

Imorgon är det dags för möte i Sundsvall så mot slutet av en intensiv arbetsdag idag satte vi oss på tåget jag och en kollega och vilar nu tankarna och ögonen från omvärlden på knaust.

33/67/#blogg100

Om arkitekter utan gränser

februari 25, 2013Johanna W

Jag har ikväll varit på mitt första möte med Arkitekter utan gränser. Jag har känt till organisationen sedan jag bodde i Barcelona men inte varit aktiv eller känt att jag vill ”dra på mig” något mer. Det finns så många organisationer och det är ingenjörer utan gränser, ingenjörer för miljön, lokal rotaryförening som bygger skola i Ghana, Emelie Kanter som byggt och driver barnhem i Ghana genom sponsring från bl.a. Mary Kay Norden och det är svårt att veta riktigt vad som passar och jag lockas som vanligt av allt. Jag valde att avvakta och tänkte jag skulle lägga krutet på läkare utan gränser, eftersom det är den organisation jag känner till bäst tack vare Adriana, min gamla lägenhetskompis i Barcelona, och som Sweco där jag jobbar uppmuntrar sina medarbetare att ta tjänstledigt och åka ut i fält. Kruxet: som logistiker, vilket är vad jag skulle få som tjänst, vill de ska vara ute i minst ett år första gången. Jag sökte och kom vidare men på grund av att jag inte byggt så mycket rent konkret utan var tvungen att komplettera CVt med inofficiella byggerfarenheter (dvs sommarstugebygge, hemmarenovering etc.) för granskning i Paris och Bryssel, att jag just då fick erbjudande om en annan utlandstjänst samt längden på uppdragen så tackade jag nej. Åtminstone för nu. Kändes lite konstigt att ha väntat i två år på att ha jobbat tillräckligt länge för att få söka för att sedan tacka nej, speciellt när det andra utlandsuppdraget plötsligt blev tillbakadraget, men jag vill ju gärna tro att allt har en mening och det känns faktiskt förvånansvärt ”osurt”.

Istället har banorna korsats och jag var ikväll på ett första möte med inspirerande kvinnor (ja, vars var ni män? Ska jag våga mig på en teori om kön och ideellt arbete? För jag sitter på en fördom). Vi kommer arbeta både lokalt och internationellt och ikväll fick vi ta del av vad några arkitektstudenter upplevt på ett projekt de gjorde med skolan förra året i Dharavi i Mumbai, Indien.

Jag ska inte ropa hej, jag ska inte ta på mig för mycket, men jag tror att jag verkligen kan ha hittat rätt med detta, här och nu. Allt leder någonvart och det är kul att äntligen få känna att perioderna och intressena utomlands har gett erfarenheter mer konkreta än bara personligen för min egen skull.

mitt boende hos en familj några veckor i Esmeraldas, Ecuador 2009.

Vandrarhem i Damaskus några nätter i augusti 2009.

30/70/#blogg100

Om att försöka stjäla en bil

januari 30, 2013Johanna W

Nu när det är snömoddigt tänker jag på en speciell liten bil. Bilen Fritz, som vi många känner som liten och röd och som har hängt med ett tag. Häromveckan hade jag uppdraget att sköta om hans (hens?) datumparkering i Stockholm, vilket för en norrlänning som inte ens behövde fickparkera på uppkörningen var lite utav ett spänningsmoment.

Klockan var kring tio på kvällen så de flesta platser var redan upptagna och inte en själ var ute. Det visade sig att Fritz var totalt insnöad och inplogad i vägkanten och med en sketen plastskyffel från trapphuset fick jag skotta, prova köra ut, skotta, prova köra ut. Fritz bara spann och spann. Inte ens med typ 2 cm snövall kring hjulen var hen nöjd, fick inte fart därifrån gatukanten. Gungade lite med gasen, spann. Efter säkert en halvtimme ser jag plötsligt en person närma sig och säga ”behöver du hjälp?”

– ”Jaa, tack! Vad snällt, du får jättegärna putta på lite!”

– ”Nejmen vi byter plats”

– ”Ehh..Näe, du behöver bara putta på jättelite, kommer komma loss av ingenting.”

Ett barn hade kunnat putta oss över den lilla snögropen kring hjulen. Tänker den här snubben att han är bättre än mig på att köra bil eller? Varför skulle det gå bättre om han körde?!

– ”Du får min telefon som pant”

– ”Nejtack. Putta bara”

– ”Asså jag försökte bara hjälpa till!” sa han med sur, förmodligen besviken, röst och stövlade iväg.

Så hade jag alltså värjt mig från att behöva ringa hem till min bästa kompis och berätta att hon hade en ny smartphone.

Tillfället gör uppenbarligen tjuven, men inte blir det speciellt bra tjuvar.

4/96/#blogg100

Om konsten att packa en resväska

januari 16, 2013Johanna W

Jag fick en jätterolig bok med allehanda tips när jag fyllde år, bland annat hur man packar en resväska. När Karin Wallén föreläste på reseskrivarkursen berättade hon om och läste samtidigt ur en krönika om att hon ofta blir inkallad som packningsexpert. Kontentan var att det är inte den vana resenären som har passet på rätt ställen eller ser sval och chic ut på flygplatsen utan snarare tvärtom. Det är vi som packar i sista sekunden, inte hittar passet, åker i ”reskläder” och liksom inte riktigt tar det på allvar.Visst kan jag knepen med att rulla kläder men tror ni jag gör det? Försöker tänka att då har jag chans på att få ner ännu lite till på väg hem om jag som vanligt skulle hitta nån loppis…

Nu är det så att jag ska på en liten, ganska lång, weekend med jobb och utbildning över helgen. Det är nätverkande internt och externt om hållbar samhällsbyggnad och Västerbotten på grand. Samt en instruktörsutbildning i BodyPump på helgen. Kul ska det bli!

Ikväll var packarkvällen, har börjat försöka vara ute i god tid. På plussidan hamnar att det var bra med en extra dag eftersom det alltid ingår tvätt när jag ska packa och att det alltid ingår minst ett dygns gruvande för att sortera när jag tvättar.. Jag har nämligen lärt mig att ta med favorit- och vardagskläderna, det ska vara jag när jag är både borta och hemma. Dessutom ska jag alltså ha med mig träningskläder och den senaste tidens frekvensen av träning är totalt inverterad frekvensen av tvättande.

På minus hamnar att jag finner mig själv helt utan driv att skriva en packlista (kategori: förvånande) för allt jag ännu inte lagt i resväskan, vilket trots allt är det mesta. Snart är dock allt tvättat och torkat och jag känner mig nästan färdigpackad och undrar varför jag var ute i så god tid, det är ju inte imorgon jag ska åka. Jag kan därmed intyga att imorgon, alternativt torsdagmorgon, kommer jag slänga i resten och hälften kommer jag inte använda och hälften kommer bli kvar hemma. Nåväl, just det har ingen dött av.