Det är verkligen en konst att göra ingenting. Jag trodde jag var rätt bra på det men jag verkar ha tappat stinget. Är ganska less på regn och lite göra även om det såklart är välbehövligt att ha tråkigt. Och visst är det konstigt att när man går ner i varv så blir plötsligt minsta grej stor? Att göra lite yoga eller elda i bastun kan ta timmar att komma mig för. Men när jag väl har gjort något litet enda, idag har jag till exempel löst två korsord, så känns det som en skön lagom nivå. Man vill ju inte ha det stressigt heller liksom. Men vilken balansgång det är och vad man får träna pannbenet i att inte känna sig som en sölkorv.
Johanna Westberg 