Jag har börjat ladda för nästa vecka då jag ska på löparläger, jag har kännt mig hyffsat snabb men distanserna blir aldrig längre. Har peppat mig själv med att jag fokuserar ju på att bli snabbare och undvika skador men det har ändå gnagt att jag inte springer längre än 3-7 km (kategori: jättekort för en som automatiskt börjat tänka i klassikermått)
Idag behövde jag komma ut och röra på mig men var inte ett dugg sugen och det regnade, det brukar vara bra grund för ett snabbt kort pass. På tiden med mjukt elljusspår och det sammanföll bra med middag på rödäng och lån av världens bästa springkompis.
Två varv runt Rödberget räckte gott för oss båda och känslan var lätt men blev osäker på tempot. Jag kom ihåg att jag sprang två varv med henne bara några dagar innan Lidingöloppet förra året för att få upp hastigheten i backigt spår men att jag då blev så besviken över hur långsamt det gick, trots alla mil i benen.
Så döm om min förvåning när det idag gick hela 30sekunder snabbare per km än ifjol vid samma tid! Äntligen!
Johanna Westberg 