Spårträning

Jag har blivit så hundfrälst. Och speciellt efter förra helgen när vi premiärade ute i skogen med henne också, sov i jaktkoja och fick blodad tand på älgjakten.

Så trots sen kväll igår med whiskey och kompisar har jag precis kommit in från spårträning i skogen. Jaktspår och personspår.

Trampade upp en ruta på 1,5×1,5 m och la ut tre blodpuddingsbitar som hon hittade på en gång, märkte direkt när hon for utanför rutan. Sen ett vanligt spår med korvbitar var tionde meter och en leksak i slutet. Spikrakt, utan att missa korvarna. Hon har näsa för det där kan man lugnt säga.

Vill göra sånt här hela tiden nu. Hur kunde det bli så?

bilder från förra helgen på raningen nedanför stugan.