”Sveriges modernaste anläggning finns i Umeå” heter det.
Båda dagstidningarna, vk och vf, skriver idag om den nya återvinningscentralen som öppnat, Umeås sjunde. Och alltså modernaste. Det är ju fantastiskt att det går återvinna så mycket, och att inte behöva köra så långt för det. Och det är bara att förlita sig på att kommunen har koll på logistik med transport, kommunens eget behov av förbränning etc. Och folk blir bättre och bättre, en dag mellan jul och nyår hade det varit 700 bilar på gimonäs! Per år ca 260000 besök. Man får hoppas de då kan passa på med den körningen på väg till nåt annat.
Det skapar också jobb det här, tre personer har anställts.
Så egentligen inget konstigt med det, det som är lite skrämmande är hur mycket som hanteras. 15000 TON avfall. Ska man liksom hurra?
Femton tusen ton är svårt att greppa hur mycket det är. Men VF har listat lite mer fakta. Hör och häpna:
Det här slänger umeborna mest (jag antar att det är per år):
1) 5242 ton brännbart, olika typer av plastsaker, stolar, emballage, textilier, madrasser m.m.
2) 2955 ton rent trä: möbler köksinredning, innerdörrar
3) 2529 ton trädgårdsavfall: löv, buskar, grenar (varför är inte det brännbart undrar här en oinsatt?!? Kan inte begripa)
4) 1537 ton elektronik: datorer, tv-apparater, glödlampor, spikar och kylar
5) 1492 ton metall: metallprodukter av olika slag.
Samt att årligen tas 341 ton farligt avfall emot: färg kemikalier, lösningsmedel, småbatterier
Great att vi återvinner det. Men hur fan kan vi FÖRBRUKA allt det?!
Häromdagen gjorde vk en intervju med mig och den blev faktiskt riktigt fin, ovanligt att läsa om sig själv bara. Jag fick gå och köpa en papperstidning eftersom jag är snåljåp och inte har plusabbonemang, men jag tycker ändå att tidningen ska läsas ”på riktigt”.
Johanna Westberg 