Hittade den här bilden hos en vän på facebook, den stämmer bra. Jag tror absolut det kan fungera som terapi, på samma sätt som bakning, skapande, nerskitande, uppstädande – det funkar för mig. Det här med jorden och att det växer, och plantor ska man ju dessutom prata med. Tror det kan vara därför mina leder lite i storlek över vissa outsourcade syskonplantor hos andra, för det första jag gör när jag kliver upp, kommer hem och det sista innan jag lägger mig är att ta en runda och titta till.
Nog kan jag älta saker, fundera mycket och prata länge och djupt med vänner, men ibland är det ju jä*ligt skönt att ingen svarar.
Men det här med att man får tomater återstår att se…. Några yttepyttesmå physalisar kan man se. Och nu är det dags plantera om lite igen, för de växer ur krukorna, det kommer bara ingen frukt eller blommor. Än.
Johanna Westberg 