För ett tag sen lärde jag mig att det är en bra idé skriva tacksamhetsdagbok.
Kom att tänka på det idag. Jag har sån tur ganska ofta. Jämfört med många andra.
– Igår hittade jag 2 euro (ja, pengar är lite kapitalistiskt att vara tacksam för)
– Imorse knep jag den sista lediga tvättmaskinen och har nu strax torkat allt i mitt rum (går inte beskriva hur fort i den här värmen med fönster öppna i korsdrag och en takfläkt)
– Idag i skolan hittade jag en 10 euro-sedel.
Förutom allting annat man egentligen bör vara tacksam för varje dag.
Okej jag hade lite otur som bröt armen i maj, men det var egentligen tur att det bara var armen. Hade ju kunnat sluta så mycket värre. Och det tänkte jag redan på sjukhuset när blodtrycket föll och febern steg och jag blev tvungen bli skjutsad i rullstol till röntgen.
Och det var ju trots allt fredag den 13e. (och gissa vem som faktiskt överlevt två flygningar i sydamerika två fredagar den trettonde i rad? no offence sydamerika men på en var vi faktiskt försenade för motorn var trasig. sa de på spanska. Men sen sa de att det var ok så vi kunde lyfta.)
Här är jag med fantastiska underbara A som aldrig kunnat gå i sitt liv för hon hade en tumör på ryggraden. Och HON är den som är tacksam när någon erbjuder sig hjälpa henne med rullstolen.
J fick en vecka innan kursen startade, hon var redan ute och reste i Europa, att hennes cancer återvänt, visserligen är det en godartad form men cellgiftsbehandling är inte så kul anyways. Och inte att besöka doktorer i utlandet heller (tro mig)
Egentligen är jag ganska duktig på att komma ihåg att vara glad för det jag har, och jag tror jag ärvt det av mormor. Och kanske för det lite tur med sig också, att vara positivt inställd, och om inte så har man åtminstone kul under tiden.
Las chicas, på vårt dagliga morgonkaffe på cafét tvärsöver gatan mot skolan.
Johanna Westberg 