Tillbaka till civilisationen. Härligt sportlov.
Kan inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottad jag är. Eller ser till att vara, utifrån vad jag gillar och mina förutsättningar och möjligheter.
För några veckor sen hade jag denna utsikt:
Och denna vecka hade jag detta:
Och jag tyckte precis lika mycket om båda.
Här skulle jag kunna sitta för evigt. Med en kaffe, en bok och ljudet av tystnad ibland avbrutet av enstaka skotrar och skidåkares stavtag och småprat nere på ån.
Tänker på en bok av Paulo cohelo, om en dam som ägnar resten av sitt liv åt att sitta på sin trapp och titta på bergen.
Jag förstår henne.
Om en stund ska jag testa skidorna och armen inför fjälläventyr imorgon. Om en liten stund…
Johanna Westberg 