Como agua para chocolate

Det finns en litteraturgenre som heter realismo magico på spanska som är fantastisk. ”Magisk realism”, inte så väldigt stor bland svenska författare vad jag vet, kan inte ens ge ett exempel. Däremot finns ju översättningar såklart (men kan man så läs på orginalspråk! De blir såå mycket bättre då). Ett praktexemplar och personlig favorit är ”como agua para chocolate”, av Laura Esquivel. ”Like water for chocolate”, som även filmatiserats (svenska översättningen ”kärlek het som chili”). Såg den för första gången på spanskan på högstadiet, och nu på universitetet läste vi den i litteraturkursen. Är skriven på ett väldigt speciellt sätt, liksom om skrock vore verklighet, och just denna bok utgår från recept som är kopplat till storyn och att huvudpersonen Tita arbetar i köket tillsammans med hushållerskan, istället för att få gifta sig med sin kärlek Pedro. Så ett måste för alla som älskar mat, spansk kultur, övernaturligt och (olycklig/äkta) kärlek.

Den utspelar sig i Mexico, ett av chokladen och chilins hemländer (Mayaindianerna sägs vara först med att odla kakaoträd och att göra choklad) Där är inte O’boy någon nationalstolthet. Och som man kan längta efter en kopp varm choklad, speciellt såhär vintertid. Ett fynd är därför selected sevens mexikanska (som vanligt mjölkfria) chokladkakor – med chilismak –  som man kan röra ner i mjölk/ soja-/havre-/rismjölk, och kanske även vatten. Och nu snackar vi magiskt. Kom just in från en skidkväll då vi fått en liten vallakurs och teknikträning tillsammans med våra kunder.

Mörkt ute, lugn inne, snö i hjärta, frid i sinne

Momme sa häromdagen att jag behöver inte ha bråttom hem. Det har jag inte vill jag lova.
Lugnet har lagt sig här. Laddar batterierna för fullt.
Jag sitter och jobbar, men hinner ändå massa annat på dagarna, ingenting som stör. Hur ofta får man känna så? Jag är säkert efterlängtad nånstans, och jag är glad för den vetskapen. Men jag saknas just nu ingenstans. Bara jag som styr. Skulle säkert bli less rätt fort, men dit har jag inte kommit än. Jag lever i en Micke Blomqvist-i-stugan-bubbla.

Idag har vi varit på affärn, min moster och jag. Och på vägen såg vi en gammelmorbror va ute å skotta, så vi stannade och hjälpte honom. Vi hade inte bråttom.
Han skottade för han skulle också till affärn. Imorgon.

Och det snöar, och jag har åkt skidor igen och igen. Gick så urkasst igår så jag kunde inte låta bli idag.

Och nu ikväll har jag städat och skurat med såpa, så imorrn när jag vaknar luktar det rent.

20120104-232353.jpg
kära skidor, vad gör ni med mig? Det känns som om tiden står stilla när vi ses.

20120104-232915.jpg
och såhär ser det ut mest hela tiden

Skidpremiär

Första 11 km på säsongen avklarade. Ospårat, trots förtrupp med spårkalle, snöigt, ovallat och dant men oj så härligt!
Man får passa på mitt på dan medan det är ljust.

igårkväll fick även skotern röra lite på sig, har snöat jag vet inte hur mycket här så blev en kort tur och sen bastu.
Värt nämna att vi såg ripor som flög upp brevid skotrarna när vi körde förbi!
Vackra som sjutton i mörkret när de flyger upp helt vita. Jag trodde det var fjällripor men expertutlåtanden hävdar dal.

Idag har jag vaknat helt utan huvudvärk, inte ont i ryggen eller nacken, lite go-ond träningsvärk och en arm som är lite krokigare än vanligt (men inte ont!) så lite stretch på det här så blir det tiptop!

Så det var välbehövligt och efterlängtat att åka upp. Nu är det pitch black och kaffet är klart, de sista lussebullarna tinade och jag får jobba helt ifred.