Kan vi inte kalla det så? Det känns på något sätt lyxigare.
Även om det inte är något att skämta om moder naturs framfart på andra sidan atlanten, eller den lite vinklade rapporteringen som glömmer Haiti. Jag kan inte ens uttala force majeure.
Helgen som gick bjöd på fantastiskt höstväder, finare går inte tänka sig. Jag var i södra Sverige först på konferens, trästadsriksdagen, och sedan hälsa på resten av helgen. Hade med mig en systemkamera för att sakta men säkert försöka vänja mig vid att tycka fotografering är så kul att det är värt anstränga mig lite.
Precis när jag tog denna bilden hör jag några unga killar som sitter på en bänk bakom mig säga med en ironi som inte ens jag kunde missa, på äkta Zlatanskånska, ”jaa, för sådär ser ju riktiga Malmö ut…”…. Lugnade mig lite med att fota ”Malmös skönaste kvarter” och låtsades att jag var på uppdrag och inte en turist som tyckte det var fint med färgglada, gamla stenhus med mysig innergård.
Hela lördagen gick åt till att se stora delar av det vanliga Malmö med omnejd. Hann inte ens märka att vi lämnade stan innan vi var i Lomma. SLU Alnarps trädgårdar och parker fick sig ett besök, en kolonilott modell avundsjuksframkallande och lite vardagliga hållpunkter som dagis och skolor pekades ut.
Hann en sväng till Halmstad också, lika höstvackert väder där.
Söndagskaffe på Östra Stranden. Kan inte få nog.
Oh, jag älskar södern. Men det blåste faktiskt lite ilande och rapporter meddelar att även de har New York-regn och -blåst nu.
Johanna Westberg 