Förstärkningen borta.
Sanningen är att en halv skruv blev kvar. Den gick av och gick inte få ut sen. Men det är ingen fara alls, egentligen hade jag kunnat ha allt skrot kvar men det har varit irriterande, buktat ut, sett obehagligt ut och varit lite risk slå hål på vid oförsiktiga lägen. Var bara lokalbedövning och lite lugnande under typ 15 min, så jag var faktiskt ”med” hela tiden. Och så här i efterhand är det helt fruktansvärt oförståeligt att de där titanskruvarna och -plattan suttit i min arm.
För er som är nya läsare här kan jag berätta att jag åkte longboard fredag den trettonde (maj). Gör inte det.
Vilar upp mig hos mor och far eftersom man inte får vara själv första natten, och det är rätt härligt att slippa laga mat med bara vänsterhanden (eller alls) och har kikat på bilder från NY.
Så nog med snack om sjukhus, operation och andra äckliga detaljer som faktiskt ingen förmodligen är så intresserad av (och är man det kan man ju titta på house och sånt som jag aldrig kollar på av just den anledningen)
Tog faktiskt en del bilder in action idag också, men det passar bättre med en New York-konstruktion, min favorit faktiskt, som inte är i titan men av annan glas och metall ovanpå ett gammalt kvarter. Kan inte få nog av den, och speciellt känslan av när jag började närma mig och kunde förnimma den, sen började jag se….
Hearst tower sett från W 57th street
Psst, lovar lägga lite mer på facebook från New York snart. Fått lite förkärlek för att ladda upp där, det är så enkelt. Sen kanske jag börjar med pinterest en vacker dag.
Johanna Westberg 