Hujedamej sån kul tillställning jag var på igår.
”Mordet på Greve Leijonhufvud”, ett rollspel från niceparty.se, 20 personer, där ingen kände alla, i Hamptjärnsstugan. Alla hade fått varsin karaktär, välplanerat av Tyra och Tora Storslev.
![IMG_1028[1]](https://vandraren.se/wp-content/uploads/2011/11/img_10281-e1321801414612.jpg?w=224&h=300)
Lite pirrigt måste jag säga, men roligt att förbereda och hitta lämplig outfit till ”översittare, hästtjej, gärna i finste dressyrutstyrsel med hatt och ridspö!”
Grillpinnar och eltejp blev ett fantastiskt ridspö (som jag glömde fota och i stundens hetta blev utlånat till en som behövde piska lite på sin slyngel till man och gick av!) och övrigt var ihopplock hemifrån och från kupan. Så var de flestas och alla hade verkligen ansträngt sig, helt fantastiska utstyrslar och karaktärer, men med enkla medel, så man inte behövde känna sig varken underklädd, borde-ha-hyrt, eller så. Röstlägen, gester, dialekter och diverse andra små knep + instruktioner om vad man skulle göra och ta reda på, säga och inte säga till olika andra personer. Fantastiskt kul, och i början lite svårt och åtminstone jag blev ganska på min vakt mot allt och alla. Som tur var passade det min rollkaraktär, Katarina Leijonhufvud, den döde grevens äldsta dotter.
Ska inte berätta mer om det är någon som kommer vara med på samma pjäs, men vi ägnade resten av kvällen åt att fortsätta utvärdera vem som vetat vad, hur det egentligen kunnat ligga till, vad som varit roligt, vad man skulle göra med sin roll nästa gång (för det var alla övertygade om att det kommer att bli) och idag har jag fnissat och skickat sms och mms hela dagen.
Katarina Leijonhufvud
Klart värt att prova och bjuda in till, väldigt positivt förvånad över att alla vuxna människor lekte och hade så kul, utan att känna varandra. Hur kul som helst!