Nyheterna idag har handlat bland annat om att allt fler har skyhöga lån från CSN som man kanske inte kan betala tillbaka lånet någonsin varpå staten måste skriva av dem, många av dessa har pluggat utomlands där avgifter är högre speciellt om man inte läser via ett utbytesprogram. Och CSN beviljar högre lån för att klara standarden i det landet.
Det är ofta mycket skriverier och åsikter om hur fattigt studenterna har det och jag vet att jag själv bodde i en stad med lägre hyror så man behövde inte jobba extra utöver fullt lån för att betala hyran utan man kunde klara sig bra ändå, vi var många som inte ens tog fullt lån hela tiden och jobbade vid sidan av och på så sätt fick värdefull arbetslivserfarenhet samtidigt.
Trots detta kan jag inte låta bli att uppröras varje gång, och det gällde även när jag pluggade, hur jävla bortskämda vi är.
Ett lån är ett lån, det betyder att man inte har pengarna själv. Tro mig när jag säger att jag tycker att utbildning ska vara för alla och det är den i Sverige. Det är ytterst få utbildningar som inte finns i Sverige och jag törs säga att de som inte finns inte motsvarar andelen utomlandspluggande svenskar med MILJONLÅN ( normalt studielån i Sverige är ca 25000 per termin, en vanlig utbildning på 5 år blir alltså ca 300000)
Vi har fantastiska utbytesprogram och det är GRATIS att plugga i Sverige, till och med för utländska medborgare. Vi till och med får bidrag för att plugga, vi får ta ett fördelaktigt lån och vi får jobba realistiskt mycket vid sidan av utan att lån och bidrag drabbas. Fram tills helt nyligen kunde även internationella masterstudenter studera vad som är något av världens högst anseeda utbildningar utan kostnad, och fortfarande är avgiften inte speciellt hög.
Skärpning svenska studenter!
Och på samma lina har det idag varit nyheter om den kommande lärarlegitimationen, och att nyexade måste gå ett lärlingsår och kan också bli tvingade att vänta 4-5 månader på en lärlingsplats samt att legitimerade lärare kan favoriseras i anställningar framför nyexade. Herregud. några månader?
Det finns många bottnar bakom detta, och det är ett nytt system tillagt till ett redan ganska struligt utbildningsprogram (lärarprogrammen har ju förändrats ganska mycket senare tid och många universitet har blivit underkända) men framförallt vinklingen i nyheten gjorde att jag hajade till.
I radionyheten hör man ett klipp från en tjej som säger nånting i stil med ”alltså då har man redan pluggat 3,5 år, och vi har haft mycket praktik under utbildningstiden så när man är klar vill man ju bara ut och jobba, inte liksom gå som lärling ett helt år”
Ursäkta mig, men ett år?
Läkarna läser 5,5 år och sen har de AT i 2 år, och de som tror att dessa AT-tjänster växer på träd och inte ansöks som ett helt vanligt jobb innebärande CV-skrivande, kontakter, tidigare erfarenheter etc. tror fel.
Utan lärarlegitimation får man inte betygsätta barnen.
Som civilingenjör, efter 5 års utbildning, är det nån som tror att jag får godkänna ritningar under mitt första år?
Jag vet precis hur man känner när man går i skolan, man tror att man kan allt och de där 3,5-5 åren (nu är jag ganska säker att lärarutbildningen är 4,5 år men det har ju som sagt gjorts om mycket och det finns många olika varianter av lärare, förskollärare , specialinriktningar m.m.) känns jääääättelänge och då ”vill man bara ut och jobba”
Men det är våra barn vi pratar om här. Hur är det med statusen för läraryrket? Tanken är ju att höja den. Kanske är det inte bästa sättet, kanske är inte administrationen optimal, kanske har jag inte all bakgrundsinformation, men är verkligen ett år med mentor så mycket begärt?
Både för de nyblivna lärarnas och barnens skull.
Johanna Westberg 