Kategori: Träning

Det är inte mer än en vecka sen jag bloggade om efterlängtad helgfrukost med scones i lugn och ro. Det var faktiskt lite halvsvårt att koppla av förra helgen, direkt efter att ha hållit högt tempo och givetvis finns alltid små saker att göra. Veckan gick dock snabbt och nu har den infunnit sig, helgkänslan. Jag är tillbaka i min vanliga standard med scones, pannkakor eller annan riktigt rejäl helgfrukost var och varannan helg. Strax ska jag byta om och gå över bron till träna och prova på GRIT. Sägs vara helt grymt jobbigt, men jag känner bara pepp. Har lovat utvärdera så det kommer en uppdatering. Drar på mig mina nya tajts, kompressionstajts, något som inte tillhör min materialstandard men sanningen att säga är att de är jättesköna! Provat dem två gånger och första gången går inte riktigt bedöma vad som möjligen var tajts och vad som troligen mest var adrenalinpåslag av att stå längst fram men även andra passet bodypump, då som deltagare, hade jag rejäl energi kvar till dödshoppen på lådan i slutet. Träningskläder och skor har jag svårt för att köpa begagnat och visst blir man extra peppad av att ha lite nya prylar, det tycker även jag som inte är nån vidare pryltok. Så dags se hur de håller för GRIT Strength. Ha en underbar helg alla!

Som jag har sett fram emot denna helgen! Jag har inte haft nånting planerat. En liten oro har funnits att det kanske inte skulle bli såsom jag tänkt, men det blev det.

De senaste månaderna har prio varit på allt roligt jag velat göra, och med lite motgångar försöka hålla det roligt också. En gång var jag själv klok nog och sa till en vän och som var återkommande kund när jag jobbade som massör på Stil med spänningar av stress: Det är precis som med matte där minus minus blir plus, plus plus kan bli minus i verkliga livet.

I januari började jag hoppa på chans efter chans som jag velat göra, kände jag inte kunde tacka nej. Först anmälde jag mig till jägarskolan, för att lära mig mer om naturen, för att kunna uppleva och uppskatta än mer de kära fjäll jag så gärna åker hem till och förhoppningsvis slippa stödja köttproduktion men ändå äta köttfärssås och grilla. Sedan kom ett mejl med att det fanns en reservplats på skidskolan, först till kvarn. Såklart jag var först till kvarn! Fem underbara onsdagkvällar hade vi. Utöver tisdagarna som var jägarskolan då alltså. På jobbet dök det upp en kurs till processledare i hållbar stadsutveckling – här var den, kursen och rollen som skulle passa mig som handen i handsken. Deltagare och lärare/föreläsare jag känner väl till och en uppmuntrande chef. Jag fortsatte jobba lite extra som hudvårdskonsult men SPA-klasserna har inte lockat så många i år trots väldigt nöjda kunder bland de som deltagit och hips vips frågar mina kollegor på simhallen om jag inte skulle bli instruktör istället. Jag som alltid fantiserat om att bli BodyPump-instruktör. Jag har tänkt att kanske jag borde hålla träningen på hobbynivå så jag inte bara drar på mig ett måste, men jag har samtidigt hela tiden tänkt att jag skulle nog faktiskt både trivas och passa rätt bra därframme. År av ungdomstränare och hudvårdsklasser samt eget bodypumpande gör att platsen där framme känns helt naturlig. Självklart tog jag chansen och åkte ner en helg i slutet av januari. Godkänd. Bara att lära sig hela passet, hålla några klasser själv och filma för licensen. Kändes svårt och pirrigt men inte en tanke på att jag inte skulle fixa det. So far, so good. Extrajobbet som hudvårdskonsult fasade ut sig själv allt mer och jag kände att jag prioriterade hellre annat. Allt har sin tid.

En dag så skriver min vän jag lärt känna genom ambassadörsskapet för kvinnors företagande att hon tänker sälja sin webshop med mjölkfri choklad. Ja, det var ännu en chans som passade perfekt. Att få ta den ihop med brorsan och hans Sofie gjorde den helt överkomlig och fantastiskt jättekul.

Som alla andra åkte jag på en rejäl förkylning och har känt mig rätt hängig. När det så började göra ont när jag andades tänkte jag att det här går nog över, stackars de som har astma, vilken konstig förkylning det här var. Efter några dagar med hög feber, något jag inte haft sedan jag var barn, åkte jag till VC. En förstående läkare tog extra prover och konstaterade akut bronkit och påbörjad lunginflammation och kanske mykoplasma. Jahapp, tur man uppfunnit pencillinkur mot det. Kurerad men tröttare än tröttast av minsta lilla trappa eller långa dag. Några veckor senare visade det sig att läkaren glömt skicka brevet med provsvaren och att det var mykoplasma och att man blir trött av det, länge efter.

Att blogga har därmed inte varit nån vidare prioritering och för några veckor sedan kändes det som att det kanske blev lite för intensivt ändå, påsklovet gick åt till att bara vila och läsa jaktboken, tiden började rinna ut för licensfilmen och teoriprovet kröp allt närmare men jag gjorde en lista, ett schema, förklarade för de som behövde vad jag kunde och inte kunde hinna med närmsta veckorna och alla har bara uppmuntrat hela tiden. Fantastiska släkt, vänner och kollegor jag har!

Känslan när jag så i måndags äntligen lyckades filma utan slut på batterier, koreografimissar eller annat, på tisdagen skrev och fick tillbaka ett godkänt teoriprov i jägarexamen och på onsdagen kom mejlet att licensvideon var godkänd är helt magisk. Jag gjorde det.

Sedan dess har jag köpt tulpaner till mig själv, legat i soffan, kollat på mina favoritserier, badat badkar, bakat, lagat mat, fotat choklad…. Det går att klara så mycket mer än man tror, disciplin och vilja under en period. Och jag har lyckats med att ha roligt under tiden, och hela tiden har jag vetat vad jag velat. Det var ett tag sen jag hade så tydliga mål att sträva mot eller en så stark vilja att klara det.