Om att gå på bio

I helgen har jag varit fyra gånger på filmstaden.

Först en gång och tittade på affischerna med en liten. Sen en stund senare i vänthallen med den stora i väntan på att han och kompisens bio skulle börja. Sedan igårkväll såg jag och vännen ego. Vi satt i mitten-mitten, på de bästa platserna vilket indikerade att vi hade bokat, tidigt dessutom. Den genomsnittliga åldern i salen var tio år yngre än oss och det var ca 3 killar i salongen, samtliga på dejt. Det säger en hel del om filmen faktiskt, men den var dock en väldigt fin och  mysig film med feelgood-känsla, kärlek och (spoiler alert) happy ending. Love it.

Ikväll har jag varit med en annan vän och sett Berättelsen om Pi. Makalöst fin, harmonisk på ett sätt som jag bara kan beskriva med att jag älskar filmer jag blir uppslukad av utan att det egentligen händer något särskilt. Vi såg den i 3D men den hade nog gjort sig lika bra utan, även om jag älskar effekterna. En enkel plot, och en ovanligt bra sensmoral enligt mitt tycke. Ett österlänskt sätt att se på Gud och religion, som tilltalar mig. Ser nu världen på ett lite annorlunda sätt.

Om fairytales with a twist

Hade den bästa afterworken igår, 3-rätters på Rex januari-rea med finaste jobbarkompisarna som förvandlats till vänner. Väl anpassade drycker till, förde tankarna till sommaren och glada tider. Proppmätta gick vi vidare till en föreställning producerad av en av vännernas vän på kulturentreprenörsprogrammet. Hennes pojkvän och fem musikalartister bjöd på en improviserad och interaktiv föreställning med välkända sagosånger och -stories.
Bättre än så kan man nästan inte avsluta första arbetsveckan.

20130112-135919.jpg

En oväntad vänskap

Gick och la mig med en så varm känsla i kroppen igår. Vaknade likadant. Alla som sett den har rekommenderat den och efter en julfest med jobbet i fredags var det skönt med en lugn kväll och från en spontan calzone för första gången på flera, flera år så fick jag dessutom med mig oväntat sällskap till bion.

Klart sevärd!  Filmmusik av favoriten Ludovico Einaudi dessutom. Det finns hopp om livet.

Tommy Emmanuel

20121203-223406.jpg
Jag har ikväll sett en av kanske världens främsta gitarrister. Helt allena spelar han som en kvartett och sköter mellansnacket humoristiskt, slänger in lite sång, håller en kort gitarrlektion och det märks att han har kul.
Han berättade om sin ”lyckade olycka”, när han var liten och lärde sig spela genom att lyssna på radio och skivor men ingen TV eller dylikt och helt enkelt aldrig hade förstått att det var en separat person som spelade bas. Han trodde det ingick i kompgitarrens roll, så han klurade ut och lärde sig det. Det var så det började, hans sätt att spela, och på den vägen är det.
Ett fullsatt folkets hus fick 53 år senare under två och en halv timme njuta av fortsättningen.
Några låtar från hans senaste skiva med eget material som heter little by little med låtar om bl.a. en kvinnas hjälparbete i tanzania och en annan om de amerikanska indianerna varvades med hans kända ”klassiker”- covers på kända låtar, Beatlesmedley och guitar boogie.

Det hördes ett och annat ”bara hem och träna nu då” mumlandes bland den utströmmande publiken och ja, jag var en av dem.

Jag ger värme

Idag skulle jag ut och göra lite ärenden på lunchen och min jobbarkompis skulle på kramkalas. Det visade sig att alla var bjudna.

Kulturentreprenörsprogrammet och Öppen Gemenskap kör ett event i veckan där de ger värme, i form av kramar på torget, julklappar, varma kläder och annat. En spark i baken är vad jag behöver för sådant, det är för lätt att bara ”glömma bort”, ”inte hinna” och muntra upp sig själv med att ”jag gör det nästa gång, det kommer alltid fler tillfällen”. Dessutom så är det inte hela garderoben som behöver rensas utan de söker just varma kläder och det är precis den lådan som ändå är läge att gå igenom nu:

– Mössor

– Vantar

– Sockor

– Halsdukar

– Långkalsonger

– Varma tröjor

Dessutom kan man skänka inslagna julklappar (med lapp om vad som är inuti) som ges till någon som kanske inte får en endaste julklapp av någon annan.

Cash är som vanligt king också.

Imorgon är det på läkarvillan på universitetet/NUS och själv tänker jag gå på onsdag på scharinska, pizza och underhållning utlovas också. Mer om eventen finns på facebook och scharinskas hemsida

Det påminner om att julen närmar sig, det är en högtid som bekant är romantiserad och inte alls så kul för alla. Jag har börjat tänka julpyssel, har ätit mina första skumtomtar och idag drog jag för första gången på fairytale of New York. Trodde för ett litet tag sen att jag inte ens skulle fira jul i Sverige, men kom an bara, ge mig trettio grader kallt och tomtar överallt.