I torsdagskväll efter jobbet körde jag upp till stugan, äntligen! Det var längesen, inte sedan i mitten av augusti har jag varit här och det känns för länge. Jag missade hösten här, men fick den istället i Saltoluokta och Davos så det är väl inte så synd om mig egentligen. Allhelgona är en mysig helg att vara upp på, det är ofta nån som har höstlov som är här och så är det ju lite långhelg och det är dessutom inte helt ovanligt att det finns snö så det går att ha skidpremiär. Ifjol var jag här med Layla hela helgen bara hon och jag och firade in November och hade skidpremiär då också och i år har jag med mig Charlie. Min tanke var också att ta det riktigt lugnt och hinna pyssla lite i lillstugan och göra fint. Jag är alltid ute och gör nåt när jag är här, eller sitter nånstans och umgås med nån så det har inte blivit så mycket pysslande. Lillstugan är fortfarande ganska ny och är som en gäststuga, men mer och mer är det jag som är där för Charlie får inte vara i vår stora (inte så stora men större) stuga på grund av allergi. Det betyder att vi har fått lite första tjing på lillstugan men den är så fint inredd som den är så jag har inte gjort något där, och har inte flyttat ner några kläder eller saker. Men det börjar längta i mig att få fixa med gardiner, flytta ner saker och jag har varit runt och spanat hos alla kusiner som bygger och bygger och bygger och inreder och slöjdar och har så många idéer nu till små krokar, skohyllor och annat.
Inledde helgen med glögg!
Men det har gått att åka skidor också! I fredags åkte jag till Börtingtjärn utan att ens valla, tänkte att det får bära eller brista jag testar först och vallar sen så det inte blir som i sunes jul att all snö är borta innan jag vallat klart. Det var fint för skejt och blev en hel mil som premiär! Mellan 800-900 m är det enkelväg, på en gammal landsväg så man får åka där fram och tillbaka men till skillnad från när det är så på Nydala konstsnö i Umeå så är det ingen annan där. Ingen trängsel överhuvudtaget.
Börtingtjärn
Lika bra åka på den här typen av spår för mig som ändå vill åka så, på fjäll och talluddvägen och sjön här. Och så Kungsledenrännet förstås, då de visserligen pistar men för oss som inte precis vinner så hinner det ju övergå till såhär efter några timmar. 
På lördag tog jag äntligen tag i att valla, alla tre par skidor fick sig en omgång. Jag har ett par nya sen förra helgen, det blev ett impulsköp av ett par klassiska skidor med så kallade ”skins”, alltså typ stighudar. Jag har varit sugen på det länge, jag får aldrig till fästvallan och tejp är bra i vissa fören men det är helt jäkla åt skogen i till exempel nysnö. Och kladdigt och jäkligt. Så nu har jag ett par skins och mina gamla klassiska som jag inte riktigt orkar trycka ner de får bli stakskidor, de är riktigt bra för det faktiskt. Olles spår med pannlampa here I come!
Utsikten från fjällro
På kvällarna har jag ätit med alla som varit här, det är mostrar och morbröder och kusiner, kring tio per kväll och det kommer och går några varje dag. Igår var det pajknytkalas så jag bidrog med en improviserad vegetarisk historia som jag nu sitter och käkar rester av innan jag ska ge mig ut på en sista skidtur och sen sätta mig i bilen. 
Vaknade till det här imorse så det är som vanligt, finast när det är dags åka hem. Så det går inte att låta bli att stanna lite längre, det är kallt men nu ligger solen på så jag hoppas det blir fint skidföre för en kort liten tur. Har fortsatt pyssla med lite småsaker på förmiddagen och så gick jag och moster Anita upp och kollade in där morbror Tony avverkar hos våra grannar och plockade lite granris till pynt (alltså vi känner grannarna och de har beställt uppdraget, allt är i sin ordning) och hittade till och med en topp som blev fin som julgran!
Det lutar starkt åt att det blir en jul i Ammarnäs i år, det är rätt längesen nu. Vi har alltid växlat mellan Umeå och Ammarnäs men på senare år har det inte blivit Ammarnäs alls eftersom vi haft flera som inte kunnat resa från Umeå på senaste åren, farmor har varit gammal och Bella har varit nyfödd och före det hade vi mormor i Sorsele dessutom så vi åkte inte ända upp. Det har varit fina jular och det är ofta mest bara svinkallt i Ammarnäs ändå men nu för första gången på 35 år har vi ingen kvar i Umeå, det känns väldigt ovant och kanske är det därför som Ammarnäs lockar extra mycket i år. Dessutom är det ju en toppenjul som arbetstagare så jag har redan börjat ladda!
Dagens altanutsikt
Så vacker men svårfotad rimfrost och sol
Redo för jul!
Johanna Westberg 