Idag vaknade jag upp till nya vyer, jag vet inte hur många bilder som kommer kunna laddas upp så ni får föreställa er superbranta toppar pudrade med snö, knallblå himmel med enstaka vita moln, hög och klar luft och gulliga hus. Jag är i Champoluc i Italienska alperna, i Aostadalen närmare bestämt, och ska vara med och guida och leda yoga på en systrar i bergen-resa. Jag blev hämtad på flygplatsen igårkväll och jag hade glömt att det blir mörkt på kvällarna i resten av världen, vi har haft så himla fint i Västerbotten hela maj och juni så jag kommer knappt ihåg hur mörker ser ut. Så är det varje år och sen minns jag förstås i november… Idag gjorde vi en tur för att jag skulle få se mig omkring och lära känna närmsta omgivningarna, jag började med att se mig omkring i byn och lyckades pricka av en marknad som är varje fredag, lyckat! Mysigt strosa runt lite och sen tog jag vägen längs med ån med alpvatten tillbaka. Sen knatade vi inåt dalen ut ur Champoluc och till nästa lilla by Freshey. Där tog vi bergbana upp, ca 300 höjdmeter på bara några minuter! Väl uppe lunch bland kor och andra vandrare, mestadels var det italienska som hördes, och jag åt en pasta med tomatsås. Efterlängtat! Sen gick jag vidare en liten bit själv till ett refugio en knapp halvtimme bort innan jag vände och mötte upp och vi gick en slingrig väg hela vägen ner istället för att ta bergbanan. Klockan stannade på ca 12km och dryga 600 höjdmeter. En fin start och makalöst väder, sol och jättevarmt hela dagen. Avslutade med att laga lite egen pasta med tomatsås och grönsaker i lägenheten vi bor i. Nu blir det strax en liten kvällspromenad ut på byn och spana in öl- och matfestivalen, alltid kul att det händer nåt och folk är ute. 
Johanna Westberg 