Vilken dag alltså, jag har sett och tänkt på skidor hela dagen. Som hundvakt visste jag att det skulle bli en rätt lugn helg med mycket rörelse utomhus. Igår var det premiär för löpskorna för i år, lite löpning varvat med gång med Layla på strandpromenaden. Jag har längtat efter det men har också längtat tillbaka ut i skidspåren efter de smällkalla veckorna nu senast. Hur ska jag kunna välja? Jag struntade i att välja, så på eftermiddagen åkte vi till Kullaskogen med Macke, Sofie och Nova för lite skejt med hund. Jag var hare och hundarna jagade mig och de andra skejtade/tolkade efter, så himla roligt! Och så otroligt duktiga hundar, det är ju inte direkt draghundar vi har utan vi har bara försökt lära dem springa och åka skidor med oss.
Imorse klev vi upp och såg Vasaloppet och gjorde våfflor till frukost, dags att heja på mina kompisar som åkte. Så kul att kunna följa online och vi såg sändningen och även på svt play med Johanna Ojala och Brita Zackari. Jag såg inte ifjol så jag har bara hört att det var uppskattat när Brita sände och jag lyssnar mycket på hennes och Kalles podd och Johanna Ojala är ju bara helt suverän på att kommentera skidor så de två tillsammans var ett vinnande koncept. Nån som suttit och sett det också? Det roliga är att de visar en sida av Vasaloppet som många motionärer upplever men som aldrig syns i TV. Det står still i början (alltså på riktigt helt still), det är lite stress över repet, det hinner bli mörkt och sen marschallerna in mot Mora och alla som hejar kvar fast klockan är nästan åtta. Jag åkte ut och åkte ett långpass på Gamlia när mina kompisar bara hade några mil kvar och i varje motlut tänkte jag på dem och klarar de Vasan så ska jag minsann kriga på två varv runt SM-spåret här hemma. Är så grymt imponerad och jag vet hur det känns, när de kom mot målgången så blev jag helt sentimental och så glad för de som genomfört idag. Ni är grymma!
Johanna Westberg 