Vilken vecka. Den började precis som vanligt med träningar måndag och yoga tisdag. På onsdag firade vi pappa som fyllde jämnt och åt supergott på Le Garage, jag åt den rökta getosten till förrätt och en magiskt god oxfilé till huvudrätt. Italiensk maräng till efterrätt och sen avslutade vi med tårta hemma på rödäng.
Då fick han också sin present, en resa till Norge med mig och brorsan som ska bli så himla kul! Usch vad jobbigt det är med hemlisar, speciellt bra presenter, jag vill ge dem direkt och har svårt att inte försäga mig. Äntligen är hemlighetsmakeriet över, men resan är kvar.
Veckans friskvårdstimme blev ännu ett morgonpass på strandpromenaden på torsdag i fin soluppgång och sen på fredag ja då vet ni ju alla, då hände det som vi vanliga odödliga svenskar inte trodde kunde hända. Fy fan. Jag skrev ju om händelsen i London för någon vecka sen bara och nu återstår att se hur Stockholm och Sverige repar sig, men ett är säkert efter det här och det är att de kommer aldrig att vinna.
Sen åkte jag upp till fjällen, den plats på jorden där jag känner mig som längst från allt elände som händer i världen. Där jag är uppvuxen med Tryggare kan ingen vara än guds lilla barnaskara. Skönt att få komma dit och landa. Det blev en riktigt fin dag på fjället också med årets kungsledenränn, och sen hem igen på söndag rätt tidigt men det gjorde inget för på onsdag åker jag upp igen och firar påsk. Längtar!
Jag såg:
Nyhetsrapporteringar.
Jag läste:
Jag är helt fast i boken fyren mellan haven och jag har lyssnat klart på Björn Ferrys bok. Åkte hem från stugan med en som var med i boken, stort.
Jag tänkte:
Att det känns som långt till Stockholm, det är svårt att ta in. Tröstas av att en psykolog på aktuellt sa att det beror på att vi inte kan ta in sånt här, våra hjärnor är inte skapta för att hantera det. Då kan man ju förstå hur djupa sår det sätter hos människor som utsätts för det närmre, och flera gånger. Kanske lever med hotet ständigt närvarande.
Jag tycker många har uttalat sig bra och även om jag inte var på plats har det framgått vad många som hyllar polisernas och sjukhusens insatser, för att inte tala om medmänniskornas. Det känns fint mitt i allt. Av alla uttalanden tycker jag Carl Bildt har hållit den allra tydligaste linjen: vi måste komma ihåg att det här är sjuka människor som gör sånt. Det är sjuka människor och det är kriminella handlingar. Det han inte säger men menar är förstås att det är farligt att börja kategorisera och dela in i grupper, misstänka och till slut börja hata. För det är inte alla från ett land, ett kön, en religion, politisk åsikt, etnicitet eller något annat. Det är sjuka människor som utför kriminella handlingar, det är mördare.
Jag tränade:
En rätt vanlig vecka igen, tacksamt att få träna på och slippa förkylningar och annat skit! Sista veckan i online bootycamp jag varit med i och kört hårt med höft och rumpa inför löpsäsongen, det har gett effekt! Har inte känt av min trötta höft nånting när jag sprungit och skidåkningen går galant. Skejtade en bit, knappt två mil, ner från fjället och det var en underbar känsla. Peppen på nästa skidsäsong är redan här!
Johanna Westberg 