Vissa dagar blir ju inte som en tänkt. De kan dock sluta bra iallafall! Jag hade sån känsla av flow efter helgen att jag bockat av småsaker och idag var planen att åka skidor på lunchen. Snön har fortsatt vräka ner och nu blev det uppehåll och sol, några minusgrader och nypreppade spår på Gammlia. Jag hann inte valla klart på morgonen så jag åkte iväg på ett möte på jobbet, hem på lunchen för att valla klart och puts väck, nycklarna borta. Inget jag kunde göra åt, jag åkte tillbaka till jobbet och försökte se om jag tappat dem och kom fram till att de inte var någonstans där heller. Kunde inte ta mig in i garaget för att kolla, kunde inte låna extranyckeln för den var hemma hos mamma och pappa och min extranyckel till dem var ju inlåst hemma. Jag skulle till dem på middag så bara att vänta. Lyckades faktiskt släppa det och jobbade resten av dagen och åkte sen och hämtade upp min pappas kusin och åkte till rödäng på middag. Så fint att träffa henne igen! Det är något år sen sist och innan dess alldeles för längesen. Vi har en åldersförskjutning så vi är jämngamla så jag och pappa får bråka lite om vems kusin det egentligen är. Trots att vi haft väldigt lite kontakt i vuxen ålder har vi ändå båda hittat till yoga, superkul att följa hennes resa och att ha det gemensamt! Förutom alla barndomsminnen förstås.
Det var mysigt att käka middag, sen skjutsade jag henne och farmor och körde ner i garaget med hjälp av pappas extranyckel och tadaa, mitt på min garageplats låg nycklarna. Pjuh. Yoga mind set strikes again, jag kunde inte göra något åt det under dagen och det löste sig iallafall.
Baksida: hann inte åka skidor. Fördel: fick traska några extra varv mellan möten och parkeringar på ett vintervackert campus.
Johanna Westberg 