Om mat som reseanledning

Igårmorse var jag på ett frukostseminarium som ordnades av Visit Umeå och projekt effekt. Temat var mat som reseanledning, och hur en stad eller region kan jobba med att samarbeta och marknadsföra sig själva och sin destination genom maten. Vi har många bra exempel från Umeå tycker jag och även lilla Ammarnäs har haft kockar som vunnit titeln årets vildmarkskock och lagat mat som folk rest enkom för. Att det blir mer och mer populärt att äta på restaurang, testa nytt, laga avancerat och lägga pengar på allt som har med mat att göra är tydligt i både sociala medier och i åtminstone mina vänkretsar. De riktigt nördiga kallas som målgrupp för foodies.

För mig har alltid resande inneburit nya smakupplevelser och att andra tagit med spännande mat till Sverige, men jag har aldrig rest enkom för matens skull någonstans. Jag är en mix av tre mer klassiska kategorier ett resmål vill ha som besökare: WHOPS (wealthy healthy old people), DINKS (double income no kids) och active family. Jag är väl en Healthy Active Single with Income and No Kids och jag ska säga er att den kategorin är lukrativ om resmål/aktivitet/event/restaurang bara paketeras på rätt sätt. (HASINK, kom ihåg var ni läste det först).

Vi bjöds på frukost och kaffe från kaffevagnen Uno och minglade lite innan vi satte oss för föredraget. Till min stora glädje var det flera gamla bekanta, en på visit Umeå jag inte träffat förut men som jobbar med projekt effekt, Marianne på visit Hemavan som jag inte träffat men som var inblandad i systrar i bergens bloggresa och som tar fantastiska bilder på instagram. Samt sist men inte minst min gamla klasskompis Emil som jag inte sett på hundra år! Som jobbar för Region Västerbotten! (Inom bloggvärlden är hans fru Stina Stil mer känd.) Bloggaren Moa som jag träffade på ett annat event i måndags (200% fler event än någonsin tidigare, det här är inte precis vardagen som bloggare i Umeå) var där och hon har gjort ett inlägg om morgonen som får mig att vilja redigera om alla bilder till svartvita. I helgen pågår Umeå smakfestival och vi höll till nere på Skeppsbron (kajen). Föredraget mat som reseanledning hölls av Louise Ridderström som driver Östgötamat som var ett projekt från början men nu övergått till mer fast form av samarbete mellan många företag, producenter, hotell och restauranger i Östergötland.

Hon poängterade vikten av att hålla hög kvalitet, vara nyfiken och sticka ut men också lyfta fram våra egna traditioner mer. Vi svenskar är generellt bra på nytänkande och att våga prova, våga blanda och att ta inspiration från andra kök men vi är sämre på att gå till äldreboendena och ta reda på våra riktiga traditioner och hantverk. Hon nämnde surdegsbröd som ett exempel och jag hurrade inombords för jag har tänkt tanken så många gånger själv – vad är grejen? tunnbröd är ju mycket godare?

Bra snabbmat är en ganska ny nisch som fyller ett behov hos många som vill både ha upplevelsen av att äta något speciellt men har inte tid eller pengar att lägga på ett långt restaurangbesök. De allra flesta bryr sig mer och mer, oavsett om det är på grund av ett intresse för mat och dryck, urval utifrån diet, allergi eller andra kostval eller ett mer etiskt val så är många engagerade i vad de stoppar i magen. Det ska kännas bra. En annan variant är att ordna hela upplevelsen från att hjälpa producenten på gården till att äta det på restaurang. Att paketera på olika sätt för olika målgrupper är därför viktigt och Louise framhöll vikten av att ha någon som är proffs på själva bokningen också.

Allt handlar om samarbete och det tror jag också på till hundra procent. Att samarbeta, inspireras och stötta varandra att kvalitetssäkra och sälja, det får fler att vilja komma till ett resmål, att stanna kvar och att återvända. Ta exemplet som att hotellen runt Gardasjön gått ihop och samordnat en nattbuss från Verona till alla små byar längs kusten på de kvällar det var opera. Eller att Gothards krog utvecklat ett samarbete med älvtået ganska exakt  3 km uppströms (japp, min pulsklocka har mätt det tusen gånger) för sina odlingar och att de gemensamt har events för allmänheten där de berättar om produkterna, varandra och samarbetet. Det känns som hållbar turism också när det gynnar lokala entreprenörer, hantverkare och producenter. Win-win-win.

 

2 reaktioner på ”Om mat som reseanledning

  1. Mat är väldigt viktigt på en resa för mig! Det ska helst vara lokalproducerat, baserat på traditionella råvaror och kreativt och nytänkande. Men du kan absolut inte platsa i en kategori som heter ”old people”! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s