Jag är så förvånad att det gick så bra. Jag hade hört rätt många skräckhistorier och det var lätt att skoja om babianstjärtar innan men nog var jag orolig allt. Men lite skavsår på ena foten som jag haft tidigare så det var redan tejpat och lite trötta ben. Det var allt.
Igår körde jag mitt sista organic bodywork-pass och det var urskönt att få sträcka ur kroppen. Ännu är den lite trött men jag är så imponerad av den. Tack kroppen. Och tack mig som prioriterat träning och bra utrustning. Och tack Micke på team sportia som ställt in cykeln åt mig.
Jag var trött i axlarna när jag cyklade men det har jag inte känt efteråt. Nacken lite öm, men aldrig ont. Kramp till och från i högerhanden var nog värst, men det var aldrig så att jag inte kunde använda handen och tänk så fjuttig muskelgrupp att ha kramp i jämfört med låren.
På insidan ena cykelbyxan är det nästan hål för något har skavt, jag tippar på typ flärpen till dragkedjan på cykelväskan. Hål i ett par nya brallor liksom, men inte är det så konstigt egentligen. Kadens 90 sägs vara optimalt, att trampa 90 varv i minuten. Inte har jag räknat men det vore isåfall 77490 rundtramp. Tänk då om det varit något som skavt mot skinnet. Eller lite längre upp…
Johanna Westberg 