Jag kan flyga, jag är inte rädd….
Lite flygnervös är jag och jag har lite olika taktiker för att tänka på annat. Sova har jag svårt för, men det är absolut härligast lösning.
Ett annat knep jag märkt att jag gör är precis samma som när jag springer eller gör någon annan uthållighetsidrott, jag delar upp i delar och räknar ner. Det finns alltid nån matematik att göra och nåt litet delmål att vara glad för.
Och efter hälften känns det alltid bra, hur ologiskt som helst eftersom det ibland kan vara 15 km men likagärna 5km, eller för den delen 4 timmar på en lite längre flygning eller bara 25 minuter på ett inrikesskutt.
Önskvärt förstås om de kortare passen kunde upplevas som enkla helt igenom eftersom jag andra gånger klarar betydligt längre, men så funkar det tyvärr inte. Inte helt och hållet iallafall.
Lika nervös som jag är fascineras jag också, fantastiskt det här med att kunna flyga. Det är så häftigt, vackert och spännande se allting uppifrån.
Men allra bäst tycker jag om att landa!
Johanna Westberg 
Det är bara att öva! Öva, Ofta. Hur konstigt det än låter så har jag bytt från flygrädsla till bekväm förflyttning. Känns som att jag sitter på bussen.
Ja jag har lyckats att bli flygrädd på äldre dar, men ju mer jag flyger, desto bättre är det såklart. Men mycket igenkänningsfaktor här.. 🙂
Jag är inte så förtjust i att flyga heller. Egentligen är jag nog ganska flygrädd, men jag vägrar att låta det ta över. Då kan man ju inte resa…
precis, försöker också tänka så!