Om att vara tränare

I onsdags när jag körde bodypump på iksu plus som vanligt så kom en ung tjej fram till mig efteråt och frågade om jag spelat basket. Jag tyckte hon såg väldigt bekant ut och svarade förstås att det stämmer. ”Då har du varit min tränare, jag heter N”.

Det var en av mina F89-or som jag tränade då de gick i femman och sexan. Inte konstigt att hon var lite olik sig, hon hade ju blivit vuxen. Direkt mindes jag vilken position hon brukade spela, att hon var en riktigt bra skytt och vilka som var hennes kompisar.

I fredags var jag bjuden på en nätverkslunch med BNI och där träffade jag en gammal sandåkrare. Han berättade att hans dotter också är mjölkallergisk och gillar choklad, och att hon ligger tvåa i skytteligan! Henne hade jag på fotbollsskolan när hon gick i fyran eller femman.

Det är så roligt att se dem växa upp och att de fortfarande håller på med idrott! Tänk att jag har fått vara en del i deras idrottsliv, kanske har jag också sått ett positivt frö som hjälpt dem fortsätta med något de tycker är kul och mår bra av. Det är det som gör det så roligt, oavsett om det är fotbollsskola på sommaren, baskettränare för ett lag i seriespel eller bodypumpinstruktör. Jag tror faktiskt att jag aldrig kommer att tröttna på det.