Allt blir så mycket lättare när man hjälps åt. Vi har arbetsvecka varje år med släkten på vårt hemman och inte är det så roligt jämt men nog är det klart värt det när vi alla hjälps åt och äter mat tillsammans i bestämda pauser. I Ammarnäs, där livet ibland kan kännas som att det går i en lagom takt och där det är långt till affärer, där hjälps man åt. Tjänster och gentjänster. Jag trodde detta var förunnat mindre byar och samhällen, tills jag hörde att det brukas även i Stockholm. Där kallas det ”social ekonomi”.
I lördags var jag och ett helt gäng utbjudna till Skeppsvik med löfte om badtunna, förfriskningar, byggfika och grill mot att hjälpa till med att måla fasadpanel. Det visade sig vara den mest ergonomiska målning jag någonsin utfört. Jag stod på marken hela tiden och målade med en och samma pensel på brädor som låg på ett bord i perfekt höjd. När fler anslöt målade vi två på samma bräda på en gång. Sedan kom en som tog på sig att bära brädor till tork och hämta nya omålade, för då var vi så många som målade att vi hade ett till bord igång och det var rena löpande bandet.
Ikväll har jag målat halva framsidan av mina föräldrars hus. Stånk och stön över detta målande, vi som målade lillstugan i stugan (på kvällarna när arbetsveckans dagsverken var avklarade…). Det känns som det aldrig ska ta slut. Men så tänker jag på att jag kommer behöva skjuts och köpa innerdörrar någon gång i vinter, på att en vacker dag behöver jag måla mitt hus och att jag slapp måla vindskivorna på lillstugan.
Jag pratade nyss med en vän som är väldigt för mer kooperativ i olika former. Bilpool, som den som jag och farmor har till exempel. Hon har bil, vi bor på samma gata, jag lånar den när jag behöver förutsatt att hon inte ska ha den just då. Det kan ju låta som att jag utnyttjar det men faktum är att vi ses oftare och hon kör inte så jätteofta så hon blir glad att den får motionera lite. Bilar behöver visst det.
Jag tror vi alla skulle behöva hjälpas åt mer. Medan jag målade ikväll lyssnade jag på sommar med Erik Haag. Till skillnad från många andra sommar i P1 var det inte ett egoistiskt program, även fast det handlade om delar av hans liv. Tidigare idag har polisen i Umeå gått ut med att man tror sig ha hittat mördaren på tågstationen nu. Vem det än var, och oavsett om det var som man nu misstänker – ett slumpmässigt offer – eller en relation mellan gärningsmannen och offret så är det en människa som av nån anledning, förmodligen flera, levt sitt liv och kommit fram till en punkt där en annan människas liv inte värderas. Vi kommer få läsa utlåtanden från GW, krönikor, se dokumentärer, läsa artiklar om hur osannolikt det är, varför det kan hända, att det är människor som mår så dåligt, säkerligen en hel del uttalanden om att det har med antingen datorer/internet eller invandring att göra. Eller så är det helt enkelt ”en galning”.
Ingen är en idiot från början, men alla kan bli. Målar du min fasad, så målar jag din. Det kan räcka så.
Johanna Westberg 