Om att (försöka) börja jobba igen

Måndagmorgon den 29/7: Kollega ringer och undrar om jag är på kontoret. Hade visst sagt att jag skulle vara det den 29:e. Svar nej ifall nu den 29 är idag och det är måndag.

Måndagkväll den 29/7: Glömt om jag sagt att jag skulle börja på tisdag eller onsdag. Hade några extradagar.

Tisdagmorgon den 30/7: Stiger upp och tänker att jag börjar smygjobba idag så blir jag glad om det var onsdag jag sagt, och slipper skämmas om jag hade sagt tisdag. Tänker på hur lyxigt det är med flextid. Och komptid. Ägnar ca tredubbla tiden åt att göra mig iordning. Inser att jag inte borstat håret på fyra veckor. Minns plötsligt att jag inte äger en hårborste, det skulle jag ju köpa när jag fick tid.

09.27: kommer till kontoret, har glömt nyckeln så får glatt gå nerför trapporna i min ingång och uppför dem i huvudingången.

09.30: fika

10.00: glömt lösenordet till inloggningen på datorn

10.05: Kollar mejlen, upptäcker en sak jag glömt göra innan semestern.

10.06: Det jag glömde innan semestern är nu utfört.

10.07: Funderar vad det var jag skulle börja med efter semestern.

10.30: Kommer på vad som verkligen vore bra att ta tag i.

10.39: Hämtar kaffe

10.40: Glömt det nya lösenordet. (tur jag alltid skriver det på ett hemligt ställe av just detta skäl)

11.00: Överväger ta lunch.

12.00: Lunch. Äntligen. Har varit jättehungrig över en timme.

12.45: Funderar på hur jag ska lösa det jag håller på med på bästa sätt, det är ingen svår grej men det vore faktiskt jättejobbigt behöva göra om den när alla andra kommit tillbaka.

14.30: Fikar framför skärmen p.g.a. dåligt samvete

14.45: Kollar vk.se och läser om en krock precis utanför kontoret! Hur kunde vi missat det? Jag måste ha varit rätt koncentrerad ändå.

16.20: Säger ”Nu ger jag upp”

16.21: Inser att jag inte är färdig med det som jag tänkt. Tror plötsligt att jag ska bli ultraproduktiv.

16.45: Stänger datorn. Ultraproduktiviteten uteblev.

Det visade sig faktiskt att det var onsdag jag sagt.