Jag vill tacka livet för att jag slipper att ha astma. När det ibland när jag är förkyld känns lite tungt att andas så har jag alltid vetat att jag klarar det. När jag sprungit så jag blivit anfådd har jag alltid kunnat dra in hur mycket luft jag vill tills bröstet nästan sprängs.
Tack mamma, pappa och ödet för att jag fick de generna, utan er skulle jag aldrig klarat det.
Jag tänker också på min lillebror som fick alla de generna, jag hade inte stått här idag utan dig!
Tack sjukvården och läkemedelsindustrin för att ni hjälper de som inte haft lika tur som jag. Tack förkylningar och dålig kondition för att ni kan gå över.
Tack.
5/95/#blogg100
Johanna Westberg 