Barnvänlig strand, del 1 – Alcudia, Mallorca (Spanien)

På flera förekommande anledningar tänkte jag dela med mig av ett av mina allra bästa resetips, det tar emot lite men det kan det vara värt. Och för alla som följt bloggen sen den startade då jag pluggade i Barcelona kommer det inte som en överraskning. Stranden i mitt hjärta är sedan dess Castelldefels. Men det får bli del 2.  För det första strandminnet är faktiskt sen jag var liten, och det är inte alls långt från Barcelona, nämligen Alcudia, Mallorca. Är man i Barcelona tar det ca 1 timme att flyga över, men det finns även massvis med charter-resor direkt från Sverige, ibland direkt från Umeå. Två gånger har jag varit på det, och det var nog den där första gången som gjorde att även denna strand har en plats i mitt hjärta. Men båda resorna är från tiden innan digitalkameror, och tanken på att scanna in från då vi var små…. näe, man gjorde inte sånt då. De bilderna ska förbli hemma i albumet. Det är ju (tyvärr) enklare att googla bara, så det får bli storyn som räknas.

Ving har en tävling just nu i augusti om barnvänliga stränder, och min första tanke var Alcudia. Det ÄR en barnvänlig strand. Och fantastisk också även för vuxna. Men sanningen att säga är att jag minns bara vårt första kvällsdopp i havet och att det fanns ett strand-tivolo, resten är från poolen. Övrigt jag minns är bl.a.:

– mamma gjorde en macka till mig och glömde bort det och åt upp den själv

– jag och pappa kollade på delfinshow och pappa tappade sina solglasögon när han skulle peka på delfinerna direkt efter han typ kliat sig i ögat, men fick tillbaks dem.

VARFÖR minns man sånt?

Typ 15-20 år senare var jag och mamma där tack vare att hon jobbat åt kommunen i 25 år, kan du förstå. Och nu finns alltså alternativ till guldklockan, hon fick en presentcheck och det enda kravet var att vi skulle kunna flyga från Umeå och vi båda tror jag önskade Mallis. Jag hade dessutom precis tagit studenten, så vi firade det också. Minns glädjetjutet vi gjorde när vi bokat.

Vi låg på stranden, var på marknad en dag, låg på stranden igen, tror jag läste minst en bok om dagen och var på vattengympa varje lunch, åt vattenmelon, gick på fler gruppass på det stora vinghotellet, trots att vi bodde på ett annat ving-hotell med bungalows. Och den här gången hade jag läst så mycket spanska och engelska (läs vuxen) att jag förstod mer vid det kära återseendet av ”Colafantalemonbia”

Självklart gick vi tillbaka till hotellet där vi bott, då hette det princesa sofia eller nåt liknande och där var poolen där jag tränade med simkuddarna, den lilla poolen som såg ut som en åtta full med tallbarr där Macke fick bada hela veckan. Vilka minnen som väcktes.

Även dåliga, som att jag inte vågade åka med sjörövarskepppet med barn-klubben. Det var säkert jättebra för barn men jag tyckte det inte var sån kul idé. Man skulle åka helt själv en hel dag! (trodde jag iallafall) Vilket förtroende föräldrarna måste ha för personalen då. (alltså måste det vara bra för min mamma är förskollärare och min pappa är jättenoggrann och jag är typ det bästa de vet)  Typ sex år var jag. Men jag grinade så inga mobiltelefoner behövdes och pappa kom ut på bryggan och hämtade mig.

Och så sa lärarna/ledarna på klubben ett hemligt ord som man inte fick berätta, för om man berättade det så började en fläck växa på näsan och den blev bara större och större och det enda som kunde bota var att dricka upp hela havet.

VARFÖR smäller man i barn sånt?

Well, Alcudia var nåt för barn iallafall. Man kunde äta på resturang där Jesus serverade, snacka om stora ögon hos en 6-åring som just lärt sig läsa och dessutom just fått en barnens bibel från kyrkan (eller skolan?).

Var man bara tre år gillade man mer att titta på papegojorna som kunde ”flaska med vinglarna”, vi gick till och med och sa hejdå till dem efter veckan då vi skulle åka hem.

Så förmodligen är det ett av Vings och charter-Sveriges populäraste resmål, men det gör skäl för det. Och all info hittas bl.a. på vings egna hemsida eller genom sökmotorer och andra resebolag. Stort plus är ju att kunna flyga från andra städer än Stockholm!

Och tänk att efter så många år av resande var detta mitt första intryck, detta var kanske det som la grunden till min luffarsjäl, till att jag trivs så bra i spanien, att jag alltid vill att just min familj ska se och uppleva det jag gör och att jag älskar stränderna i katalonien; Costa Brava och Las Islas Baleares (Mallorca, Menorca och Ibiza).

Och kan man leverera till nån som är sex år på sin första utlandsresa i livet (skandinavien borträknat), sedan igen vid 19 års ålder då man som mest vill ut i världen, och sedan skapa en återse-längtan hos en som är 27 och har sett halva världen…. Då är det kanske nåt speciellt.