Hemkomsten efter Berlin har minst sagt varit kreativ och varierande. Energin jag skulle samla på semestern börjar så smått komma tillbaka och både stora och små projekt och idéer har dykt upp. Äntligen.
Oavsett vad jag gör är det roligaste att få förtroende av en kund och sen försöka göra dem nöjda. Nån som haft problemhy som blir hjälpt, nån som kastar sig ur trygghetszonen och tränar in en sotad make up, ett kontorslandskap på ett större företag förbättras, ett bygglov åt en villaägare skapas. Med risk för att det låter som jag lider av grav megalomani (och även viss hybris på svåra ord) så brukar jag tänka på Zlatan, och andra idrottsstjärnor, som har som måtto att prestera varje match. Det spelar ingen roll att de alltid spelar inför tio- kanske hundratusentals åskådare varje match, det är alltid nån som är där för första gången, och för någon annan kanske den enda.
Ibland blir jag lite hemmablind, men så fort jag kommer ut till kund igen så påminns jag. Det här är deras arbetsplats eller hem, deras vardag. Den här ombyggnationen är nånting speciellt. Precis likadant är det med alla fina människor jag får möta genom hudvårdskonsultandet. Det spelar ingen roll hur många jag gjort tidigare eller har på gång samtidigt. Det handlar helt enkelt inte om mig.
En inblick i någons vardag en lördagmorgon i Berlin
Johanna Westberg 