I helgen hände det äntligen, mina hyllor kom upp på väggen. Ståhyllan till datorn snickrade och målade jag i somras när jag hade ont i ryggen och stringhyllan fick jag i julklapp. Tror det är nån variant, åtminstone är stegarna annorlunda, men det gör detsamma den är precis lika fin och den är äkta retro arvegods.
Är så nöjd med hela väggen nu, det bara small till så var allt uppe!
Om jag bara plockar undan och rensar allt så får jag nog lugn och ro att bli kreativ och/eller koppla av. Men för att plocka undan alla påbörjade projekt så måste ska jag kanske göra klart dem först? Eller skriva på en lista så jag inte glömmer dessa otroligt bra idéer som ligger och inte kan flyttas på för att de riskerar gå upp i rök om jag inte ser dem längre….
Så jag börjar, jag hittar något, jag rensar en pärm, blir till tre olika högar, jag sorterar noggrant, upptäcker att det fattas något, hämtar den lådan, tömmer ut den för att sortera ordentligt för allt ska ju ändå röjas och städas ändå….Och om jag bara skruvar upp den här, men då måste jag flytta lite på eljacket, och då måste jag spackla lite och förstås bättringsmålas lite innan det som skulle skruvas upp verkligen kan skruvas upp…. Inom inte allt för lång tid men ofta för en ogenomtänkt lång tid framöver blir det bara värre och värre och värre och värre. Mycket mer städ än vad som var tänkt från början. I första fasen kan jag leva lite på att det kommer bli så fint när det är klart men sedan är det bara mörker.
Det var längesen jag försökte lära mig leva med att inte tro att allting ska ordna sig bara jag har det städat för det gör det ju inte. Tack och lov har jag ett stort rött skåp som slukar diverse högar och vänner som reagerar på kaoset med ”vad skönt se någon annan har det stökigt också, hade nyss sönder en lampskärm mitt under tenta-p och jag bara sopade ihop skärvorna lite med ett papper och sen fick den ligga flera dagar innan jag tog upp det.”
Ibland bara orkar man inte.
Nu har jag dock slitit med och mot samvetet, irritation att jag städar när jag väl är ledig, passar på för det är skönt att få det gjort. Det är inte färdigt, och idyllen om helt sorterade pärmar, lådor, lästa tidningshögar är fortfarande ljusår bort men det har lättat. Och jag har haft tur som fått lite hjälp med riktiga lång-liggare, bl.a. skruva upp hatthylla och skaffa förrådshylla. Ibland är det väldigt bra, i stort sett ofrånkomligt nödvändigt, att vara två. Gärna med en extra kontrollant. 
Det tycker jag är kul. Faktiskt.
Höststäd, helgstäd, storstäd you name it, jag tycker det låter härligt. Kavla upp ärmarna och röja tills det är sorterat, torkat, polerat och gärna doftar såpa. Det är ofta jag föreställer mig just hur det ska dofta när det är klart, innan jag ens har börjat. Jag kommer dock inte så ofta till skott vad gäller de här fantastiska storstäden, och det kan nog vara tur. Det har nämligen en tendens (läs: notorisk konsekvens) att inte bli riktigt färdigt. Jag drar ut allting ur lådorna, njuter lite av nöjdheten att ha påbörjat ett riktigt storstäd och fantiserar hur det ska kännas, se ut och lukta när jag är färdig. Vägen där emellan drar ofta ut på tiden, ibland flera veckor, med resultatet att jag lever i ett mycket större kaos än innan trots att jag faktiskt inte har så mycket saker eller kläder. Känslan när det sen är färdigt är visserligen härlig, men den är aningen dämpad av det dåliga samvetet och den slukade energin av att ha hållit på med något jag själv påbörjat ibland lite i onödan (INGEN har dött av en osorterad garderob eller att kryddorna inte står i bokstavsordning), inte skulle tagit så fasligt lång tid men som synbart påpekat sin ofärdighet för mig under mycket längre tid än planerat.
Det finns metoder, det finns musik, det finns morötter och piskor och själv har jag valt metoden att när jag känner för att städa så är det bara att bejaka det. Det finns ingen som helst risk att det kommer inträffa så ofta att det kommer påverka mitt liv negativt i någon bemärkelse alls.
Det här var dagen då mina lådor i köket torkades ur och sorterades tillbaka, garderoben tömdes på kläder som varken passar ihop, på mig eller som prydnad och idag var det så kul att jag blev klar. Pricken över i var fint hyllpapper, så nu lever jag i den där visionen om hur det skulle se ut när det var färdigt och med tron att det nu kommer vara roligare att hålla efter.
Belönad med promenad och café med fin vän. (Och ja, jag har kryddorna i bokstavsordning)
Johanna Westberg 