Så är det dags för rosa månadens första gästbloggare!
Hon är examinerad språkkonsult och fotograf, hon skrivcoachar författare i olika genrer, hon har haft bilder på fotomässan och andra utställningar och hon är författare till romanen ”Ghosts, Drugs & Rock n’Roll”. Let me proudly present: Anna Gable!
Jag har varken någon personlig erfarenhet av bröstcancer eller någon nära som har drabbats. Däremot har vi haft mycket cancer i min familj. Pappa har en obotlig form som han kan leva med i femton år till, eller ett, ingen vet men alla hoppas. Mamma förlorade sin kamp för fem år sedan. Mot bakgrund av detta är det kanske inte så underligt att jag på mitt sätt gör upp med sjukdomen genom att ge en av karaktärerna i mitt senaste manus bröstcancer.
Jag har alltså skrivit en bok. Det är inte en bok om cancer utan en roman, men sjukdomen ger givetvis upphov till händelser i karaktärernas liv. Att jag valde just bröstcancer vet jag inte säkert. Kanske för att det är en känd cancerform som många kan relatera till. I alla fall tror jag att det var en viktig del av beslutet.
Boken heter ”Ghosts, Drugs & Rock n’Roll”. Huvudpersonen är en rockstjärna som på några korta år gått från en okänd kille till att bli världsstjärnan Zorf. Namnet har fått samma dignitet som Madonna, Michael Jackson eller Guns n’Roses, alltså någon som i stort sett alla har hört talas om. Han är både snygg och musikalisk och borde ha världen för sina fötter, men Erik, som han heter privat, dras med en tung ryggsäck. Han har haft en svår barndom med en far som slår. Modern vet inget och sonen skräms till tystnad om vad som sker. När han blir gammal nog tar han sin gitarr och ger sig av till London, men då har han redan börjat använda droger för att dämpa sin ångest. Det hårda livet som oupptäckt musiker gör inte att saken blir bättre. När berättelsen börjar är han dock redan känd, har genomgått rehabilitering och verkar klara sig bra. Men när han efter tre år äntligen vågar sig på att spela i sin hemstad och skickar en fribiljett till sin bror börjar dock det förflutna hinna ikapp. Brodern tar med honom till föräldrarna, mötet blir en katastrof och tyvärr leder det också till att Eriks missbruk tar ny fart. Strax efter blir Erik förälskad på allvar, men försöker hålla henne ifrån sig eftersom han är rädd att hans missbruk ska skada henne. Det blir en trasslig kärleksresa och när man tror att det i stort sett har slagit i botten nås Erik av beskedet att hans mamma har fått cancer och är opererad.
Varför plockar jag då in en sån sak som cancer i en bok om en rockstjärna? Av flera skäl. Dels är det en avgörande sak i plotten som kommer fram, något som modern känner att hon inte kan vänta med att berätta (och som måste berättas för att knyta ihop historien på slutet), men dessutom hoppas jag kunna nå fram med ett av budskapen som jag vill att läsarna ska få med sig när de så småningom har läst klart, nämligen att inför vissa situationer i livet står vi alla lika. En rockstjärna står lika hjälplös som en industriarbetare, en städare, en bankdirektör, en tatuerare eller en programmerare om sjukdomen slår till. När man får ett sånt här besked, oavsett om det berör ens egen person, eller någon man håller av, så är man naken inför sanningen. Det är kanske inte heller det bästa i alla lägen att vara känd, att ha allas blickar på sig, även bland sjukhuspersonalen har han ju fans som ser hur han reagerar på sjukdomen. Erik själv vill dock inte bli särbehandlad. Visst har han många problem i livet, men han säger vid något tillfälle ifrån och menar att folk med vanliga jobb också kan ha en svår barndom, ett trassligt kärleksliv eller en mamma som fått cancer. Eriks självkänsla är låg, han kallar ofta sig själv för ”en skit”, men han accepterar andra som de är, även såna som många andra anser vara udda av olika skäl. Han är kanske också den som faktiskt bryr sig mest om modern när hon blir sjuk, trots att han smyger sig in på sjukhuset sent på kvällen så att han inte ska riskera att träffa fadern. Livet har lärt mig att det inte alltid är den som man tror ska vara stark och trygg som kan hantera kriser bäst. Eriks fladdriga själ har en annan slags styrka och genom musiken har han en ventil där han kan bearbeta det som händer.
Om jag på något sätt ska knyta ihop den här påsen så vill jag bara säga att hjälp och tröst ibland kommer från det mest oväntade hållet även i verkliga livet. Om vi bara accepterar folk så som de är, med deras fel, brister eller ovanor, så kan vi få en hand att stötta oss på i en kris, och den handen kan vara förvånansvärt stark. Det är inte alltid de som man tror ska klara något svårt som gör det, utan helt andra kan stiga fram och visa en helt ny sida när det verkligen gäller. Det är upp till oss att acceptera våra medmänniskor och öppna oss för möjligheterna de bär med sig.
”Ghosts, drugs & rock n’Roll” letar för närvarande efter rätt förlag för utgivning. Hör mig gärna prata om den på Bandit radio, på morgonen, måndag den 24 oktober.
Anna Gable
Johanna Westberg 