Barnvänlig strand, del 2 – Castelldefels, Barcelona (Spanien)

Har skrivit om Alcudia i del 1, dock känner de flesta till det redan så här kommer el tips of the tips. Många vill ju åka till Europas New York, städernas städer, där kulturen, shoppingen, cervezan, fotbollen, arkitekturen, tapas och inte minst stranden möts – Barcelona. Dock stannar mångas resa vid Barceloneta, och i all ära, men det är tätt mellan ficktjuvarna och skitigt i vattnet, även om man gjort massor under senaste åren. Egentligen ända sen 1992 då Barcelona upprustades för OS har strandkvarteren blivit fräscha och det är inte längre en hamnstad. Och visst, jag gillar skarpt mixen att kunna gå och shoppa och strosa i världsklass och så rakt ner på platjan* men barnvänligt och slapparvänligt är det inte riktigt. Och faktiskt har man börjat få problem med turister som går rakt från stranden upp i stan i bara beach-kläder och sitter halvnakna och rödbrända bland ”vanligt” folk, så numera är det förbjudet.

Så vill man då åka till denna storstad och uppleva allt, men ta med sig barnen och farmor? Eller vila sina trötta ben en dag? Då är det inte alls så svårt som det kan verka, och inte dyrt heller. Alls. Det är såå mycket lättare än jag ens själv kunnat ana. Hade bott där några månader (visserligen kom jag i februari och även i Barca är det kallt då, speciellt om man prickar av den kallaste våren på hundra år) men det var inte förrän en viss kite-galen kille av någon anledning kom och hälsade på mig och hade kollat upp det. Så fram med kartan, på med alla kite-grejer och så gav vi oss iväg för att kolla in detta. Och det var som en dröm. Minns fortfarande när vi klev av tåget och andades in och det luktade lugn och hav, och man bara såg horisonten längst bortanför byn. Vi hade klivit av ett steg för tidigt, och det visade sig vara ännu lättare ta sig dit än vi trodde.

Enkelt få med sig vad man vill!

Precis , från Sants Estació tar man ”cercanias” eller ”rodeales” linje 2, dvs. R2 mot Castelldefels  (ibland står det mot Sitges.), den går ca varje kvart, och tar 20 minuter men ungefär vart tredje tåg går direkt till Castelldefels platja. Annars är det raka vägen ner från stationen också men det är genom villakvarter så man blir inte bortskämd med katalaner att fråga eller turistinfokartor, och är nog ca 1 km att gå.

Väl framme breder en enorm strand ut sig, och här får man vara ifred. Mot sommaren blir det mer tättbefolkat, men det blir aldrig som inne i stan, och det finns plats för alla. Man kan hyra solstolar, 5 euro för en hel dag med parasol, det finns strandkiosker, en del strandförsäljare, -massörer och -frisörer, men de är relativt enkla att mota bort och inte något överflöd.

Lååång strand

Man passerar El Prat, Barcelonas flygplats, på vägen vilket innebär att man t.o.m. kan ta sig dit en stund medan man väntar på nästa flyg eftersom det går så ofta. Så har man som jag ett ”hål” på 5-6 timmar mellan flighter och inte är så sugen på att åka in och trängas kan man slappna av i medelhavet innan nästa flight.

Och man kan bo i Barcelona, eller i Sitges som är ca 45 min söderut och känt för sin gay-kultur och mysiga lite grekiska by. Men jag skulle rekomendera att packa tjocka släkten eller lilla familjen och bo i Barcelona och även om det bara är en weekend kan man hinna en riktig dag på stranden, eller två, och ändå åka in snabbare än det går att åka mellan terminalerna på heathrow, och shoppa och partaja bäst man vill på kvällen. Eftersom det bara kostar en metro-biljett 2-zoners (typ 3 euro) så behöver man inte fundera på det heller, utan den som är morgonpigg kan åka och packa upp stranden, och de som hellre sover ut och shoppar först kan åka ner och bada vid sju på kvällen och vara hemma igen lagom till middag kring tio-elva.

En gång såg jag till och med en sköldpadda kliva upp ur vattnet.

Och börjar det blåsa är det inte förbjudet att kitea heller. 

  

 



Påklädd, avklädd, en del kommer med cykel, en del tar med barnen. Alla välkomna

 

Och så kan man ju leka också

Platja* = Playa på katalanska, dvs. strand

 

 

 

 

Alla kan lära sig, vi har bara lite olika sätt

Det finns något på spanska som heter ”subjuntivo”. Det hade jag ingen aning om förrän min lärare i Barcelona berättade det. Eller snarare kläckte det faktum att alla verb, som har ca 50 böjningar som de är, har ett annat ”mode”, som man använder när något inte är riktigt säkert. Alltså ca 100 böjningar. Per verb.

Jasså. Det har vi ju inte på svenska. Jag är ju svensk. Borde väl jag veta.
Kollade wikipedia.
I modern svenska förekommer konjunktiven främst i vissa stelnade uttryck. Några exempel (i presens konjunktiv) är:
”Leve Sverige!”
”Prisad vare Herren!”
”Jag skall banne mig…”
”Rädde sig den som rädda sig kan!”
”Bevare mig väl.”
”Det vete katten.”

Och så har vi de gamla voro, gingo etc.

Jag har minst sagt svårigheter med detta. Men tack vare idogt spanskapluggande och -leverne så har jag fattat någorlunda. Och jag använder det när jag behöver det. Har bara lite svårt (läs i princip omöjligt) för grammatikregler. Folk från asien däremot, de har inte det. Of course not, de måste ju hänga upp sig på regler eftersom deras eget språk är så otroligt annorlunda på alla sätt och vis. Ordföljd, betoningar, skrift, stavelser, tempus för att inte tala om bokstäver.

Idag var det några av de engelska tjejerna som sa att de inte hade subjuntivo/konjunktiv på engelska. Log för mig själv. That’s what everyone thinks.  Då drog jag mitt trumfkort. Blev så nöjd när jag fick förklaringen för det störde mig verkligen ett tag, men har någon hört Beyoncés låt ”If I were a boy”?

Det heter ju I was, you were, he/she/it was…. Inte I were.

Alla tjejerna köpte det och berättade det sen för alla andra engelsktalande som tragglade på med det.

Och det finns en enda fras som framför alla andra fått mig lära mig ett av sätten att använda det här subjuntivo på spanska på.

I grammatikboken heter det:

SI + IMPERFECTO DE SUBJUNTIVO + CONDICIONALIS SIMPLE

This is how I learnt it: