Armbrottet – Johanna Westberg

Ja, vad ska man säga… Förr eller senare hade nog denna ”frobe” behövts ändå i använd-klänning-varje-dag-men-bara-var-å-en-en-dag…

Hade ett ganska långt och fyndigt inlägg på g, har fotat i helgen (don’t get any hopes up!) men nu fick Sony V för sig att inte känna för att ansluta mot det stora vida nätet… Så jag mobilbloggar i detta nu och det är fantastiskt enkelt och praktiskt men långt vill man inte skriva.

Har en skiss att göra också så det passar faktiskt bra.

Over and out.

Jo förresten, för alla nyfikna: om man har skruvar i armen å försöker göra plankan så känns det väldigt likt att göra plankan på en spikmatta.
Tack för mej, hej.

Varit på kontroll hos sjukgymnast idag, har varit ganska frustrerad och deppig för att inte få börja träna, och efter de mindre positiva orden vid uppföljningen i Halmstad var jag lite nervös inför idag. Men det hade jag inte behövt, för det bar missförstånd från min sida med ”ingen träning på månader” efter borttagning av gipset, det var tre månader efter skadan! Och tre månader var i lördags och op-jubileum är imorrn. Vilket betyder att JAG FÅR BÖRJA TRÄNA!!! NU!!!

Nu ska jag inte drabbas av hybris och hjula in på jobbet, tror det var det hon menade med sunt förnuft.

Fick även ett gummiband att skjuta slangbella med